Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bernie Sanders och USA:s socialism

Svenska media har i stort sett varit urusla på att rapportera om det kometnedslag som den radikale presidentkandidaten Bernie Sanders – han kallar sig demokratisk socialist - stått för i amerikansk politik sedan i somras.

Annons

Det är roligare att följa det oneliner-barbari som Donald Trump göder redaktionerna med. Länge var inte heller amerikansk press intresserad av Bernie Sanders kandidatur.

I höstas tvangs New York Times, på ilskna läsares anmodan, undersöka hur illa tidningen rapporterat om Sanders och det var ingen bra bild som trädde fram: I en artikel hade journalisten undrat om Sanders var ledsen för att media skrev mycket mer om Hillarys hår än hans egen vita kalufs. Sanders, denne 74-årige senator, hade nerver att ilsket svara: Är det alltså din fråga?

Vanliga amerikaner är verkligen svältfödda bortom vad vi kan fatta på minsta lilla radikala perspektiv på samhället. Och man kan faktiskt se det på ansiktena i Bernie Sanders publik under hans tal.

Många av talen ligger på Youtube; hans anhängare har varit skickliga på att sprida dem på sociala media. Men här är så många av de där vanliga amerikanarna som ser ut som om de just kommit från sina jobb på Subway eller Wal Mart och hamnat på ett politiskt möte och plötsligt får höra saker som de aldrig hört någon hög politiker någonsin säga tidigare: Och de ser så oerhört förvånade ut!

Jag tror att Bernie Sanders under denna kampanj har spridit ett slags häpnad över tingens ordning i nationen. Sedan nickar de när han, på en Brooklyndialekt som får en att tänka på någon bifigur i Woody Allens filmer, slungar ut sina siffror om allt vad den översta procenten roffat åt sig på deras bekostnad.

I tal efter tal upprepar Sanders sitt mantra: Det är ojämlikheten i inkomster och levnadsvillkor som är Amerikas stora utmaning och han har i stort sett hamrat in samma budskap som det han sa dagen då hans kampanj startade: I Amerika är ojämlikheten när det gäller inkomster och förmögenheter större än i något annat stort land på jorden och klyftan mellan de mycket rika och vanligt folk är djupare än någon gång sedan 20-talet.

Frågan om ojämlikhet i rikedom och inkomster är den stora moraliska frågan i vår tid.

Själv poppar Bernie Sanders upp ur den amerikanska radikalismens långa men ofta nästan retuscherade historia. 1979 gjorde han en dokumentär om legendaren i USA:s arbetarhistoria, Eugene Debs. Debs var med och startade Industrial Workers of the World (Joe Hills fackförening), han ställde upp i presidentvalet 1920 för socialistpartiet fast han satt fängslad för sin pacifism och fick en miljon röster (Vote for prisoner no 9653!).

Idag är det väl knappt en av tusen amerikaner som ens hört Debs namn. Men det går en rak linje från Eugene Debs över de mest radikala delarna av Franklin D Roosevelts New Deal (Sanders åberopar ofta dennes sk Second Bill of Rights som slog fast att frihet inte är möjligt utan ekonomisk trygghet) och ända bort till Occupy Wall Street.

Detta är den första artikeln av två om Bernie Sanders.

Mer läsning

Annons