Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Betala, men hur?

/
  • ALLA LIKA, MEN OLIKA. Landstinget tar inte kort, eller kontanter. Alla ska betala per faktura, men för den som står lite utanför samhället, som flyktingar utan id-kort och personnummer, skapar det problem.

Annons

Det som är bäst för landstinget är bäst för landstinget. Invändningar avvisas av det enkla skälet att landstingets ledning vet vad som är bäst. Att landstinget skulle vara till för länets alla invånare, och tjäna varenda en lika, är nog ett beklagligt missförstånd.

Att flyktingar drabbas särskilt hårt av byråkratins rigida regler, som alltid baserade på ekonomiska faktorer, är inget landstingets ledande byråkrater kan ta hänsyn till.

De har sina regler och de gäller lika för alla, med utgångspunkt från svensk medelklass med regelbundna inkomster, privatgiro eller internetbank och vana att umgås både med banker och byråkrati. Plus språket.

Och de kan betala en faktura, de vet hur det går till. Inga problem för de flesta.

Flyktingar, som saknar det mesta av den kunskapen, och knappast lever i ekonomiskt överflöd, får för varje sjukbesök betala för att få betala; banken tar sådär 100 kronor, eller mer, för varje räkning. De kan inte och får inte betala med kort, eller kontant på sjukhuset.

Att bankerna tar rent utmanande betalt för att vidarebefordra en räkning kan väl också ses som ett uttryck för den maktfullkomlighet den politiska och ekonomiska överheten ser som självklar. De sätter taxan, och vem orkar protestera? Inte flyktingarna, de är väl snarast tacksam för att någon hjälper till med räkningarna.

Så de svagaste har hamnat i en situation de inte kan påverka. Att några läkare, bland dem Anders Windling i Gävle, är rent ursinniga på deras vägnar kan hjälpa på lite sikt, men också för läkarna gäller det att besegra byråkratin. Det blir inte lätt.

Alla sjukbesök ska från årsskiftet betalas med faktura, ett svindlande dyrt system för skattebetalarna. Så är det beslutat. Att varje utsänd faktura kostar 30 kronor är en bisak. Eller en kostnad landstinget är beredd att ta, för principens skull. Den som inte har kort, personnummer eller id-kort hänvisas därför till banken.

Att den svagaste och mest utsatta gruppen i samhället skulle ges några undantag, eller att landstinget skulle gå dem till mötes, föresvävar inte byråkraterna. De har ju sina regler. Särlösningar skapar bara problem, för den byråkratiska överheten. Att förenkla försvårar. Det enkla och naturliga är så jobbigt.

Eller som den högst ansvarige, Måns Kjerstensson, uttrycker det: ”Jag har inga synpunkter på det, det är inte relevant vad jag tycker”. Manligt och kärvt, och exakt det förväntade.

Men flyktingarna får väl bege sig till privata vårdaktörer, där det går att betala med kort. Det skapar också lugn och ro i landstingets byråkrati, som då kan ägna sig åt viktigare saker än att göra livet lite enklare för en svag och utsatt grupp.

Om nu inte politikerna, kanske de som sitter i det nygamla styret i landstinget, som faktiskt har det sista ordet i den här saken, lyssnar på Anders Windling och andra. Det borde de göra, för anständighetens skull.

Mer läsning

Annons