Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Buss 41 mot Gävle

Från början var vi bara två. Vi var glada över att det var advent. Pratade om det fina i att X-trafik hade åk två till priset av en under decemberhelgerna.

Annons

Vi var glada över att vi var framme i så god tid vid Mossvägens busshållplats i Sandviken, över att vara lediga och såg fram emot att gå på julmarknaden på Länsmuseet. Vi åt apelsin och pratade.

Sedan blev vi en till på hållplatsen, en man med vänligt leende och en kamera i sin hand.

Sedan blev vi ytterligare en. En ung kvinna med en väska som antydde en resa.

Sedan kom bussen. Och stannade hundra meter före hållplatsen där vi alla stod. Förvirring. Vi tittar på lapparna i kuren, oj, hållplatsen flyttad 29 november. Jag börjar springa. Mitt sällskap, som tror på både X-trafik och förnuftet säger ”Det är väl klart den stannar här också.” Så jag stannar misstroget i steget. Sedan börjar bussen accelerera. Och jag inser snabbt att den inte alls kommer stanna för oss denna söndag.

11.33 åker buss 41 förbi oss och chauffören pekar nonchalant bakåt med tummen åt oss för att visa oss var vi borde ha stått. Som om vi inte redan skulle förstå det när vi ser honom passera. Nästa buss går om 30 minuter. Den är framme vid 13.00 i stället för vid 12.00.

Vi pratar med varandra om hur onödigt och tråkigt det är att vi missat en buss vi alla var i tid för. Hur klantigt det var att inte se skyltarna om att hållplatsen flyttats 29 november. Men vi var ju så säkra, hade kollat tidtabell på nätet och sett till att komma i god tid.

Sedan skiljs vi åt. Den unga kvinnan missar sitt tåg. Vi övriga missar en timme av vår söndag. På olika hållplatser kliver vi en halvtimme senare på buss 91. Återförening. Samtalar igen om den missade bussen, om hur lite det hade kostat i tid och medmänsklighet att stanna för oss. Vi presenterar oss för varandra.

Vi vet alla fyra att vi gjorde fel. Men hade det verkligen kostat så mycket för X-trafik att stanna bussen i stället för att knäppa oss på näsan? Det var söndag vid lunchtid, inte vardag i rusningstid. Vi ville åka kollektivt.

Jag är en stor vän av kollektivtrafik som både går och kommer fram i tid. Men för att viljan att åka kollektiv ska bestå, krävs också insikten om att kollektivåkare är kunder och att kollektivtrafik är en service och tjänst. Den insikten fanns inte 11.33 vid Mossvägens busshållplats i Sandviken. Trots att det inte hade kostat X-trafik mer än 1 minut.

Oss kostade det däremot en timme, glädje utbytt i irritation. Och ett missat tåg. En söndag i advent.

Mer läsning

Annons