Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dämpa konservburkshysterin

/
  • Allan Widman (L), riksdagsledamot och försvarsutskottets ordförande.

Annons

Det är mycket om konservburkar och ficklampsbatterier nu. På torsdagens förmiddag handlade en sändning i SVT2 om krisberedskap, apropå en hearing i riksdagen.

Att klara sig i tre dygn, vid strömavbrott och vad som är bra att ha i sitt medicinskåp, talades det om där. Emellanåt var L-riksdagsmannen Allan Widman i bild och tackade en talare samt introducerade en annan. Det gjorde Widman antagligen i sin roll som försvarsutskottets ordförande.

Varför soppkonserver, pulvermos och plåster blivit viktiga att ha hemma just nu är oklart. Kanske beror det på det försämrade internationella säkerhetspolitiska läget de gångna två åren.

Den senaste tiden har ju även terrorism stått i fokus, särskilt efter attackerna i Paris nyligen. Före det var det förutom kriget i Syrien även Rysslands mer aggressiva agerande med ockupationen av Krim och inblandningen i östra Ukraina som bidrog.

En rad kränkningar i luften av militärflygplan, av Ryssland, och förra höstens ubåtsjakt i svensk skärgård, har också uppmärksammats, även om kränkningar förekommer i luften av också andra länder.

Är man 40+ år kan man egentligen allt om krisberedskap. Det stod om det i de telefonkataloger som fanns förr, under rubriken: Om kriget kommer. På 70- och 80-talen, med det spartanska medieutbudet då, var det ibland så trist att man hamnade i att slöbläddra i de där sidorna i den tjocka boken med tunna sidor vid (bakelit-)telefonen.

De, främst män, som gjort värnplikt känner också igen det mesta av detta med behov av att ha första förband, färskvatten, ficklampa och annat i händelse av kris- och krigsliknande förhållanden.

En vag känsla att zombie-tv-serier och filmer påverkar infinner sig också. De överlevande i dem samlar samma saker som är bra att ha enligt krisberedskapen: konserver, batterier, drivmedel, läkemedel. Ett avsnitt av The Walking Dead kan fungera som instruktionsfilm gällande vad som är bra att samla ihop.

Det är helt enkelt någonting som känns fel med att det tjatas så mycket om att man ska ha hemma batterier, välfyllt medicinskåp, konservförråd och annat smått och gott.

Man uppmanas bli sitt eget lilla beredskapsförråd. Ansvaret läggs, i linje med rådande nyliberala, individcentrerade tidsanda på enskilda personen. Det här också, liksom en massa andra saker som att välja telefonbolag, elbolag, tv-tjänstleverantör, apotek, bilbesiktningsanläggning och så vidare.

Det där med beredskapen i ett krisläge ska ju framför allt "samhället" ta hand om. Så var det ju länge, på de tråkiga 70- och 80-talen. Men staten har sedan dess sparat in de kostnaderna. Beredskapsförråd med allt möjligt, från olja till livsmedel, har avvecklats. Mycket av det skedde efter Berlinmurens fall då kalla kriget, och kanske alla krig, verkade vara slut.

Om det nu är så viktigt med krisberedskap ska "samhället", stat och kommun, bygga upp förråd för det, finansierat via (uppjusterade) skatter.

De lagren kan skötas på ett rationellt sätt och dess saker omsättas av försvaret, hemvärnet, i FN-insatser med mera, likt på 70- och 80-talen.

Gärna ficklampa i hemmet, men först rejäl lagring i statlig regi.

Mer läsning

Annons