Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De borde avgå

/
  • FEGA. Landstingsledningen orkar inte göra nånting, mer än att höja skatten. Björn Brink, Ann Margret Knapp och Maria Aspers passar. De borde avgå.

Det går att citera Carl Bildt: Ett misslyckande är ett misslyckande och bör kallas ett misslyckande. 500 procents ränta fick Bildt att ge upp. Det var för några år sedan.

Annons

I nutid har vi en landstingsledning som inte lyckas med någonting. Smaka av namnen: Knapp, Brink, Aspers.

Hade de någon anständighet, eller politisk moral i kroppen borde de avgå. Men de sitter kvar och administrerar underskott. Efter valet nästa år är de historia.

Under stånk och stön pressades den nya trion fram ur resterna av en havererad politik. De såg över situationen och lovade att handla. En viss lättnad över att landstinget fick en ledning som hade en trygg majoritet som kunde ta tag i problemen.

En ledningsgrupp rekryterades för att göra det politikerna inte orkade, vågade eller ville; formulera en plan för framtiden. Anpassa vården efter de ekonomiska, och demografiska, realiteterna. Det tog ett halvår av hårt jobb och så presenterades ganska radikala idéer.

Centralisering till Gävle, nedmontering i Hudiksvall, Bollnäs och Sandviken. Satsning på närvård och hälsocentraler, sparbeting och effektivisering på allvar. Smärtsamt för de berörda, mindre plågsamt för skattebetalarna på några års sikt. Och bättre än 110 miljoner back nästa år.

När Knapp, Brink och Aspers hade funderat ett tag över förslagen, och sin politiska framtid, enades de om att inte göra nånting.

Björn Brink ställdes upp framför teves kameror och förklarade att BB i Hudiksvall blir kvar, liksom akutkirurgin. Akutmedicin och vårdplatser kvar i Bollnäs. Av centraliseringen, ett absolut krav för att få kontroll över underskotten, blev det en skattehöjning. Brink förklarade: ”Förslagen är politiskt omöjliga”.

Tjänstemännens arbete förvandlades på några minuter till makulatur. De blev inte glada. Luften gick ur var och en. Några blev rasande.

Svante Lönnbarks altan i Dalarna grävdes upp, för att kasta lite skit över honom. Rykten planteras. Ett kväljande spektakel, där allt motstånd är bra motstånd.

Enklast är väl nu, i brist på alternativ, att ge upp.

Mer läsning

Annons