Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De skenheliga

Annons

Väldigt många svenskar vet nog fortfarande inte vilka länder det handlar om när medierna kablar ut bilder på de svältande barnen på Afrikas horn. Svältande barn i Afrika har dock inte varit en riktigt lika säljande katastrof som exempelvis jordbävningskatastrofen på Haiti. Dessutom började de ju oturligt nog katastrofsvälta mitt i semestern. Och då Rot-snickrade faktiskt svenskarna, och grillade och drack rosé. Så det här med svältande barn i Afrika fick vänta.Nu har dock insamlingsarbetet tagit fart.

Tyvärr betyder bilderna på de svältande barnen att hjälpen kommer för sent för väldigt många människor. Många har redan hunnit dö under tiden vi var upptagna med att bekymra oss med våra i-landsproblem. Som att köttet på grillen blev lite bränt. Eller att regnet föll på en semesterdag. Regn som på Afrikas horn uteblivit i två år. Två år av torka. Det är resultatet av just detta vi nu bevittnar.

Den hjälp som kommer nu borde ha kommit långt tidigare. Men de som vädjade om hjälp till regionen, som försökte påkalla omvärldens uppmärksamhet och informera oss om att en katastrof annalkades talade för döva öron. Och nu står regionen inför fullbordat faktum. 12 miljoner i kris. Sveriges befolkning och lite till.

Men det är inget nytt. Afrika är en kontinent som härjats av kolonisatörer, torka, krig, svält, analfabetism, etniska motsättningar, katolisism, korruption och HIV så länge att det börjat uppfattas som något av ett normaltillstånd. Lidandet är en konstant. Mycket beroende på den enorma orättvisa som gäller i världen ifråga om fördelning av resurser. Mycket beroende på politisk handfallenhet och ett system där den enes svält och missär är den andres bröd. 

Men länderna på kontinenten är egentligen inte alla dömda till fattigdom. Olja och diamanter är några av de naturtillgångar världen hämtar från bland annat Sudan och Sierra Leone. Sierra Leone är för övrigt ett av de länder i världen med lägst medellivslängd. I Sudan pågår ett tyst folkmord. 

För att över huvud taget få oss att engagera oss i Afrikas öde krävs dock alltså bilder på svältande barn. Men inte ens det räcker.

I slutet av juli berättade Rädda Barnen i Ekot att man under de två första veckorna av insamlingen till Haiti fick in 22 miljoner kronor. Till Afrikas horn hade man bara lyckats skrapa ihop lite drygt 1,4 miljoner. Ett exempel som tydligt belyser bristerna i vår förmåga till engagemang.Ögonblickskatastroferna är uppenbarligen enklare att engagera sig i. De är också lättare för medierna att rapportera kring då de passar den mediala dramaturgin långt mycket bättre än två år av torka som slutligen leder till svält.

Nu är medierna förvisso på plats. Men de skildrade inte torkan som ledde fram till katastrofen. Av det enkla skälet att förmågan att skildra processer är i det närmsta obefintlig.

På Haiti pågår för övrigt fortfarande återuppbyggnadsarbetet. Även om kamerateamen för länge sedan lämnat landet. 

Så visst. Det är absolut tragiskt att 12 miljoner människor på Afrikas horn är svältdrabbade. Och pengarna som nu strömmar in behövs onekligen. Det är dock lika tragiskt att 33 miljoner människor lever med HIV i Afrika. Och att våldtäkten systematiserats i Kongo Kinshasa. Och att vi återfinner en majoritet av världen barnsoldater på kontinenten. 

I ljuset av den totala missär som råder i Afrika och som vi så totalt ignorerar blir vår plötsliga medkänsla för svältande barn i Afrika därför bara skenhelig. 

Mer läsning

Annons