Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den ständiga jakten på superarbetskraften

/
  • Den rödgröna regeringen har lämnat sitt förslag i frågan om anställningsformen allmän visstid.

Glad, tacksam, flexibel och utbytbar. Det är drömarbetskraften.

Annons

Fast vad har man att vara glad över när osäkerheten tickar i kroppen? Kanske ska man vara tacksam över att man åtminstone har ett jobb, den här dan? Den här veckan. Den här månaden. Men sen då? När visstidsanställning nummer fem är på väg att ta slut. Och man vet att det bara är att börja om på ruta ett – igen.

Det socialdemokratiska arbetarepartiet, SAP, slog på stora trumman inför valet och lovade att arbeta för tryggare anställningar som det går att försörja sig på.

Men, det är betydligt enklare att vara i opposition än i regeringsställning. För i regeringsställning krävs handling, inte bara löften. Och även om den nuvarande regeringen är betydligt mer på tårna än vad den föregående regeringen var i frågan att tillvarata arbetarnas intressen, så blir det mesta av regeringens politik på området ganska urvattnat.

Ett exempel är visstidsfrågan. En fråga som varit en av de viktigare frågorna för fackförbunden att driva de senaste åren. Detta bland annat på grund av anställningsformen "allmän visstid" som den borgerliga regeringen införde 2007. Det här är en anställningsform som ger arbetsgivaren rätt att visstidsanställa utan att ange skäl till varför inte anställningen är en tillsvidareanställning. Något som har lett till att en och samma anställd nu kan vara visstidsanställd hos ett och samma företag, med samma arbetsuppgifter, år efter år efter år, utan att få en tillsvidareanställning.

Det här i sin tur ledde till att fackförbundsorganisationen TCO anmälde den borgerliga regeringen till EU-kommissionen för brott mot EU:s visstidsanställningsdirektiv. Där fick TCO rätt, och Alliansregeringen i uppdrag att förklara för kommissionen hur de tänkte göra för att motverka utnyttjandet av visstidsanställningar. Sen dog frågan. Eller det blev lite brevväxling mellan Alliansen och kommissionen, men någon förändring av "allmän visstidsanställning" kom inte till stånd.

Det skulle en ny regering ändra på. Trodde alla.

Nu har den rödgröna regeringen och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) lämnat sitt förslag i frågan. Ett mycket urvattnat sådant. Anställningsformen "allmän visstid" kommer att finnas kvar. I korthet innebär förslaget att det fortfarande kommer att vara tillåtet för arbetsgivaren att stapla visstidsanställningar på varandra, fast nu bara i sex år.

Och det är alldels för urvattnat, för dåligt, för att vara ett förslag från en regering som säger sig stå på arbetarnas sida.

Det är lätt att förledas att tro att det främst är unga som är visstidsanställda. Men många är det år efter år, och många är det långt upp i åren. Genomsnittsåldern för en visstidsanställd som arbetar inom kommun eller landsting är drygt 35 år. Det är inga ungdomar. Det handlar om vuxna människor som behöver trygga arbetsvillkor för att kunna starta sina liv på riktigt. Känna tryggheten i en tillsvidareanställning med stabil inkomst. Tillsvidareanställningar måste vara det normala, visstidsanställningar det onormala.

I jakten på superarbetskraften gallras många anställda bort. Arbetsgivaren vill ha sina anställda glada, tacksamma, flexibla och utbytbara. Attribut som är svåra att upprätthålla samtidigt under en längre tid. För i det flexibla och utbytbara ligger att du lätt kan gallras bort om det kommer någon ännu gladare och tacksammare. Och den som fortfarande i 40-årsåldern harvar runt på olika vikariat och allmän visstidsanställningar kan ha svårt att uppbåda glädje och tacksamhet över anställningen.

Vi kan inte ha det så här längre. Vi måste förstärka tryggheten på arbetsmarknaden. Om vi inte gör det nu när vi har en socialdemokratiskt ledd regering, kommer det aldrig att ske.

Mer läsning

Annons