Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det är den demokratiska socialismen, och det är vår stora stolthet"

Om inte skotten hade avlossats i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan den där fredagskvällen för 30 år sedan. Om inte om hade funnits. Vad hade vi varit då? Vilket Sverige hade varit vårt?

Annons

Värt att minnas är att i början av 1980-talet var Sverige världsmästare i jämlikhet. Vi hade kommit långt i arbetet med att förverkliga den demokratiska socialismen. En utveckling som tog stopp ungefär samtidigt då dåvarande statsminister Olof Palme mördades 1986.

Sedan 1990-talet har det gått åt helt andra hållet. Sverige är nu i stället mästare (i västvärden) vad gäller ökade klyftor. Här hos oss har inkomstklyftorna ökat allra mest.

Det här är en utveckling som inte har inträffat av sig självt, utan en utveckling som beror på politiska beslut. Politiska beslut som till exempel att det var de sämst ställda som fick betala 1990-talskrisen, politiska beslut som avskaffandet av förmögenhetsskatten och den kraftigt beskurna fastighetsskatten, politiska beslut som innebar att vi frångår progressiv beskattningen mot en allt mer platt skatt, politiska beslut som sämre villkor vid sjukdom och arbetslöshet. Politiska beslut som skapar klyftor. Politiska beslut som drar isär i stället för att skapa sammanhållning.

Det här är beslut som fattats av regeringar i alla färger. Ansvaret för de ökade klyftorna finns hos såväl socialdemokratiska regeringar som borgerliga.

Nej, det går såklart inte att knyta en hel nations förändring till en enda man. Men det går att finna idén om demokratisk socialism hos Olof Palme. Vilket samhälle han ville kämpa för, vilka problem han såg i dåtidens Sverige. Den synen på demokratisk socialism har sedan tiden för mordet fått ge vika för en marknadsanpassad socialdemokrati. En politik som mer tar hänsyn till marknaden än till människan. Till gagn för vissa, men till skada för en stor del av oss, och till skada för oss tillsammans – det samhälle vi kallar vårt.

För ojämlikhet skadar. inte bara individer, utan hela samhället. I ett av SVT Vetenskaps program från 2014 berättar Denny Vågerö, professor vid Centre for Health Equity Studies i Stockholm, att skillnaderna i livslängd mellan låg- och högutbildade fördubblats i Sverige sedan 1990-talets början. Men det finns än svartare siffror. Jämför vi högutbildade i ett välbärgat område som Danderyd norr om Stockholm med lågutbildade i Vårby söder om Stockholm är skillnaden i förväntad livslängd hela 18 år. Denna livsfarliga ojämlikhet är inget någon som kallar sig socialdemokrat borde acceptera.

Socialdemokratin måste återuppta jämlikhetsprojektet. Stå för den socialdemokratiska ideologin om hur jämlikhet skapar frihet för människan. Frihet att bygga sitt eget liv.

Olof Palme sa i ett av sina tal: "Att steg för steg förändra detta gamla klassamhälle till jämlikhet och social utjämning, till gemenskap och samhörighet i det svenska samhället. Det är den demokratiska socialismen, och det är vår stora stolthet."

Dagens socialdemokratiska politiker har ett arv att bära. Att återupprätta.

Hade inte skotten avlossats där i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan i den där fredagskvällen i februari 1986 kan vi nog enas om att dagens Sverige fortfarande varit väsensskild 1980-talets Sverige. Men kanske hade synen på jämlikhet som ett verktyg för människans frihet varit den gängse. Det hade inneburit ett annat Sverige än det vi ser i dag.

Olof Palme är fortfarande 30 år efter sin död djupt saknad. Som människa, som politiker – som samhällsförändrare.

Mer läsning

Annons