Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är hopplöst

/
  • VEMS ANSVAR? Lokalpolitikerna sparar, drar ner och skärbort. Det finns inga pengar. Men Anders Borg häller miljarder över redan välbeställda; ett medvetet val.

100 tjänster bort i Sandviken, 100 miljoner skall sparas på skolorna i Gävle. I Älvkarleby skickas kulturskolan ut i intigheten. Och, när som helst, lägger landstingets ledning fram sitt väldiga sparpaket. Där plockas några hundra jobb bort, minst.

Annons

Gator och torg fylls redan av protesterande lärare, sköterskor och föräldrar. Spara inte på skolan, vården, omsorgen! Politikerna vrider sig, tvår sina händer och vädjar om förståelse; vi är så illa tvungna.
Hur skall vi annars göra? Höja skatten med en krona, eller en och femtio? Allt går ju fel: Skatterna dalar, utgifterna ökar, barnantalet minskar men skolorna står där, byggda för andra tider. Och när vi har fler lärare än vad skolan och eleverna behöver, vad gör vi då? Osa.


I landstinget måste flera hundra miljoner sparas, redan i morgon. Att det är omöjligt gör det bara än mer angeläget. En halv miljard minus om något år, några år senare blir det en miljard, om inget görs. Nu vet ju alla vad som måste göras, men blir det gjort när protesterna väller in?

Staten, det är Anders Borg, väljer att göra ingenting åt kriserna i den offentliga sektorn. Men han lättade på bördorna för den redan välmående medelklassen, så att denna röststarka och röstbenägna grupp kan öka sitt sparande.

17 miljarder i skattesänkningar vräktes ut vid årsskiftet, och jobbavdraget nådde 80 miljarder. Det skall bli 100, om inte ekonomin störtar ner i källaren. Och pensionärerna, en icke prioriterad grupp, får räkna med 4-500 mindre varje månad nästa år.
Regeringen väljer, och väljer bort. Kommuner och landsting får några hundra per invånare nästa år, medelklassen kan glädja sig åt tusenlappar.
Några hundra tusen arbetslösa kan inte räkna med samma varma omtanke och generositet. Om ett tag blir det elva tusen i månaden, senare delar socialkontoren ut livsuppehållande bidrag.

Ännu en gång. Regeringar har valfrihet. När Borg tog över var ekonomin strålande och det fanns pengar på banken. Politiken kunde formuleras: Stärka den offentliga verksamheter, eller riktade skattesänkningar?

Ett enkelt beslut för högern: Samhället skulle skiktas, klyftorna öka och de lägre klasserna disciplineras. Ett strategiskt vägval. Nu plågas vi av konsekvenserna.

I Sandviken, Gävle och Älvkarleby måste politikerna skära ner, försämra, bomma igen, sparka ut, dribbla med avtal, eller höja skatten. Men det räcker inte. Det blir skattehöjningar, och stenhårt sparande. En hopplös situation.

Alla som protesterar bör därför tänka lite längre; lokalt finns inte så mycket att göra. Pengarna räcker inte. Politikerna gör vad de kan, tro inget annat. Bara regeringen kan lindra underskotten i den offentliga sektorn.
Men Borg och Reinfeldt väljer att hälla miljarder över de redan rika.

Mer läsning

Annons