Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är synd om Ella Bohlin

/
  • Ella Bohlin hade inte en chans mot den populäre förre partiledaren Alf Svensson i EU-valet.

Annons

Personkryssen i parlamentsvalet är ett mycket tilltalande inslag av direktdemokrati. Partierna må utforma valsedlarna. Men väljarna har genom personrösterna möjlighet att möblera om, och gör det också. Den här gången valde över 60 procent av de röstande att nyttja möjligheten att sätta ett kryss. Det vitaliserar demokratin.

Det hela tog sin början med debaclet kring Lennart Sacrédeus, som var populär i provvalen, men som trots detta inte fick en plats på valsedeln med motiveringen att nämnde Sacrédeus bland annat var behäftad med sammarbetssvårigheter.

I själva verket passar inte den värdekonservativa abortmotståndaren Sacrédeus in i ett Kristdemokraterna som försöker vinna väljare i det sekulariserade Sverige.

Beslutet att stänga ute Sacrédeus var delvis impopulärt och resulterade i att Kristdemokraterna slängde in Alf Svensson på valsedeln.

Hur Alf Svensson själv resonerade när han lät sig placeras på Kristdemokraternas valsedel till parlamentet är obegripligt men ändå fullt begripligt. En före detta partiledare, en populär sådan, och därmed potentiell röstmagnet på en valsedel i ett impopulärt val för ett parti på marginalen i sammanhanget.

Ella Bohlin hade Göran Hägglund hängandes över axeln och Alf Svensson flåsande i nacken under valrörelsen. Klämd mellan en partiledare och en före detta partiledare skulle det kampanjas och byggas trovärdighet gentemot väljarna efter bästa förmåga. Ett döfött projekt.

När det blev dags för väljarna att säga sitt lade de sina kryss på Svensson. Vilket knappast förvånar.

Inom partierna talas det om behovet av föryngring.

Att både Kristdemokraterna och Folkpartiet plockade fram gammal skåpmat i form av Alf Svensson respektive Marit Paulsen på sina listor är ett tecken på att den där föryngringen är svår att åstadkomma. Och att den dessutom nog på många sätt anses vara mer tilltalande i teorin än i praktiken.

Annars hade knappast Alf Svensson blivit Kristdemokraternas nödutgång. Eller Folkpartiet toppat laget med Marit Paulsen.

Mer läsning

Annons