Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det blir värre

/
  • Tusen i Sandviken, hundratusen i hela landet. Men regeringen ställer sig vid sidan av krisen; vi tar ansvar, säger Fredrik Reinfeldt. Sedan sänker han skatten igen.

Från skitår och vargavinter till nödår, det värsta sedan kriget, tog det några månader. Varslen faller som ett surt höstregn, arbetslösheten stiger mot nya rekordhöjder och ekonomin är körd i botten.

Annons

Tundran breder ut sig och där borta står Fredrik Reinfeldt och väntar på värmen. Det kan ta några år men han står fast: det är bättre att inte göra någonting än att göra för mycket. Vi tar ansvar, säger han, och sänker skatterna med 80 miljarder.

De redan välbärgade cashar hem tiotusentals kronor, eller hundratusentals.

En väldig förmögenhetsomflyttning, från det offentliga till den borgerlighet som aldrig upplevt hur krisen kryper in på skinnet, lånen dras in och kylen står tom.

Sverige skiftas, från en någorlunda anständig makt – och förmögenhetsfördelning till ett utpräglat klassamhälle.

Det är en medveten politik som fört oss dit; skattesänkningarna var riktade och förmögenheterna kunde växa upp mot himlen.

Den andra sidan av regeringspolitiken riktas nedåt; en utarmad a-kassa, ivrig jakt på sjuka och arbetslösa, avlövande av pensionerna. Försäkringskassan som auktoritär folkdomstol. Högerns Sverige växer fram, landet byggs om. Den som inte ser den rörelsen, från anständighet till rå klasspolitik, är ideologiskt förblindad.

Och när konjunkturen faller mot underjorden, arbetslösheten drar mot 11 procent och BNP räknas i minus 4 procent står regeringen utan politik. KI kräver 50 miljarder för att få fart på ekonomin, men Reinfeldt viftar bort alla sådana förslag. Det är viktigare att sänka skatterna.

Unionens ordförande på Sandvik sammanfattar: ”Statsmakterna verkar inte förstå allvaret i situationen”. 80 av hans medlemmar varslades i går och om några månader faller 11 000 kronor ut från a-kassan. Några nya, liknande jobb finns inte så detta kan sluta hos socialen. Men dit slussas inga extraresurser från staten.

Sandviks senaste varsel, det blir fler, kan läggas till de 100 000 som redan lagts över hela landet. Hårda tider väntar i Sandviken, ännu värre blir det i Gimo.

Den som upplevde efterkrigstiden kan lägga det här året och nästa på minnet; lika illa nu som då.

Det regeringen kunde göra, att sända några miljarder till den offentliga verksamheten, investera i infrastrukturen, satsa på vidareutbildning, bygga bostäder, görs inte. Reinfeldt mäter ut avstånd från den sortens krispolitik; det är att ta ansvar, säger han. En utstuderad cynism, eller brutalitet, i den hållningen.

Mer läsning

Annons