Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det luktar Läkerol om Findus i Bjuv

Annons

I helgen demonstrerade tusentals personer för att stoppa nedläggningen av Findusfabriken i Bjuv. Rapporteringen riktigt pyr av upprördhet och osar från en arbetarrörelse som beslutat sig ta strid.

Findus bildades i Skånska Bjuv 1941. Livsmedelsfabriken betyder mer för bygden än bara ekonomisk ryggrad och arbetstillfällen. För bonden som skördar ärtorna, för de 450 anställda på fabriken och för samhället i stort handlar det om stolthet för en effektiv och framgångsrik produktion. Findus är en del av Bjuv.

Findus köptes i slutet av 2015 för omkring sju miljarder av Nomad Foods. Ett bolag registrerat på det av Skatteverket hittills betraktade skatteparadiset Brittiska Jungfruöarna. Några månader senare kom beslutet att varsla samtliga anställda om uppsägning och flytta produktionen till Tyskland.

"Nu står det helt klart, de köpte det bara för att lägga ner det - allt för att bli av med en fruktad konkurrent" skrev LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson på sin Facebook morgonen innan han talade till Bjuvborna. "Ansiktslösa ägare som aldrig ser sina anställda i ögonen, som struntar fullständigt i de hundratals som blir av med jobbet och sin försörjning."

Parallellerna till nedläggningen av Läkerolfabriken 2014 är tydliga. Det tog den nya ägaren tre veckor att stänga igen hundra år av stolt och framgångsrik godisproduktion i Gävle. Ledningen meddelade att köpet var det bästa för fabriken men i slutändan handlade det om att flytta och lägga ner produktion. Gävle är inte sig likt utan den svaga doften av Ahlgrens bilar och Saltlakritsrör. Doften av Läkerolproduktion finns nu i Slovakien.

Ineffektiv och olönsam produktion ska inte hållas under armarna. Då är det bättre att lägga ner. Näringslivet måste vara konkurrenskraftigt och kunna upprätthålla goda villkor och betala löner enligt kollektivavtal. Det är ett grundfundament i svensk konkurrenskraft och decennier av stark produktivitetsökning. Men det här handlar om något annat. Det handlar om effektiv och framgångsrik produktion som läggs ner. Det handlar om kortsiktighet, riskkapital och att bli av med konkurrens.

Den senaste månaden har satt finansmarknaden och riskkapital i fokus. Det har nog sällan varit mer övertydligt hur vårt system tillåter kapitalstarka aktörer att agera på ett för samhället destruktivt sätt. Det enorma samhällsproblemet med de rikaste skattefiffel och kortsiktighet kring ägande av svenska bolag, hänger ihop. Det handlar om ett ottillräckligt krav på samhällsansvar från de med allra mest makt och kapital. Nedläggning av konkurrenskraftig svensk industri bidrar till arbetslöshet och slår mot den svenska välfärden. Likaså de hundratals miljarder som inte beskattas i det land där kapitalet skapades.

– Finanssektorn handlar om att flytta pengar från de 80 procenten som saknar idéer till de 20 procenten som har det.

Citatet kommer från storbanken Nordeas ordförande Björn Wahlroos. Hans ord har förargat många men sätter fingret på något ömmande. Nordea-ordförandens ord kan ses i ljuset av Panamaläckan som bland annat avslöjar hur Nordea hjälpt sina allra förmögnaste kunder att skapa brevlådeföretag i skatteparadis för att undvika skatt.

Sverige är på det hela taget ett rikare land än någonsin. Ändå växer barnfattigdomen, klyftorna och oron inför ålderdomen. Arbetslösheten har bitit sig fast på historiskt höga nivåer. I Bjuv riskerar en konkurrenskraftig livsmedelsindustri att förvandlas till lika tomma lokaler som den gamla Läkerolfabriken.

Det är förhållandevis enkelt och billigt att lägga ner lönsamma fabriker i Sverige. I länder som Tyskland och Belgien avtvingas ägarna ett betydligt större ansvar. Tidningen Dagens Arbete skriver att det kostade Electrolux ägare 226 000 kr per anställd att lägga ner i svenska Torsvik. Motsvarande summa för nedläggning av fabriken i tyska Nürnberg var 1 281 000 kr. Det handlar dels om lagstiftning som ger anställa rätt till mer omfattande ersättningspaket vid nedläggningar. Dels om en annan tradition från samhället i stort av att utkräva ägaransvar.

Nomad Foods måste ta samhällsansvar och verka för att fabriken i Bjuv tas över av en annan aktör. Det är uppenbart att deras intresse aldrig varit att utveckla produktionen. På lång sikt handlar det om att Sverige behöver ett reglerverk för att öka ägares ansvar vid nedläggningar och flytt av näringsliv med stark konkurrenskraft. Riskkapital och finansmarknaden måste tvingas in i samhällets ramar.

Mer läsning

Annons