Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det osar moralism

/
  • Trots att det sedan 2006 är tillåtet för landstingen att erbjuda sprututbyte finns det i dag endast i fem kommuner i landet. Detta då kommunerna har veto att säga nej.

Hur mycket värderar vi en missbrukares liv? Lika mycket som vi värderar den som inte missbrukar? Nja, det verkar i alla fall inte så i debatten.

Annons

På tisdagen förklarade sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) att han vill skrota dagens kommunala veto och låta landstingen själva besluta om sprututbyte. Det är ett gott initiativ från sjukvårdsministern.

För, trots att det sedan 2006 är tillåtet för landstingen att erbjuda sprututbyte finns det i dag endast i fem kommuner i landet. Detta då kommunerna har veto att säga nej. Frågan om sprututbyte är i många fall en fråga om en ovanifrånmoralism typ: "Det ska vara svårt att knarka". En ovanifrånmoralism som kommer från skilda håll, såväl från högröstade debattörer, som från politiker, som från före detta missbrukare.

Nej, det ska inte vara lätt att knarka, och det är inte lätt att knarka. Särskilt inte om du är sprutnarkoman. Men med ett offentligt organiserat sprututbyte kan många liv räddas. Dels minskar smittorisken av flera allvarliga sjukdomar som hepatit och hiv om inte sprutnarkomaner delar sprutor, dels går det på det här sättet för myndigheterna att möta den här gruppen människor som annars är svåra att nå. Metoden innebär nämligen att missbrukare dels får tillgång till rena sprutor och nålar, men även rådgivning, testning och vaccination. På det här sättet räddas liv.

Det beräknas i dag finnas drygt 200 sprutnarkomaner i Gävleborgs län. 200 människor som skulle kunna få ett drägligare liv om sprututbyte infördes i Region Gävleborg. Länets smittskyddsläkare stöder sprututbyteskonceptet, men det räcker tyvärr inte med läkarnas åsikt, politikerna måste också vara med på tåget. Och här finns det opinionsarbete att göra. Till Gefle Dagblad säger Tommy Ljung, moderat ledamot i regionfullmäktige vad han tycker i frågan om att landstinget ska införa sprututbyte: "För det första är det en brottslig gärning att tillhandahålla verktyg för att knarka. Det är brottsligt att injicera narkotika i Sverige. För det andra är det befängt att tro att sprutbyte skulle hjälpa missbrukarna. Det här bara stjälper dem". Ljung säger alltså kraftigt nej till konceptet. Detta trots att det finns ett mycket starkt vetenskapligt stöd för att sprututbyte räddar liv. Världshälsoorganisationen WHO uppmanar till exempel alla sina medlemsstater att använda arbetssättet. Men det kanske handlar om vilka liv vi kan rädda. Missbrukarliv kanske inte är riktigt lika mycket värda som andra liv? Eller hur ska vi annars tolka det utbredda och starka motståndet mot sprututbyte?

Kan samhället göra något för att minska risken för att hiv, hepatit och andra sjukdomar sprids, måste vi såklart göra det. Det ska självklart inte spela någon roll om den som riskerar att smittas är narkoman eller ej.

Självklart ska samhället inte uppmana till drogmissbruk. Självklart ska samhället arbeta med aktiv missbruksbehandling. Men, vi kan inte bara ge upp om människor. Vi måste göra vad vi kan för att förhindra smittspridning, förbättra levnadsförhållanden och rädda liv. Moralism hör inte hemma i folkhälsoarbete eller för den delen livräddning.

Vi bör påminna oss själva, och våra beslutsfattare, om att det är droger som är illegala. Inte rena sprutor.

Mer läsning

Annons