Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det var en gång...

/
  • VIKTIGA SAMTAL. På 1980-talet var det möjligt för hemtjänstpersonalen att hinna med personliga önskningar från pensionären. År 2011 är det mycket ovanligt att en anställd inom hemtjänsten hinner lägga hår, gå ut på en trivselpromenad eller sätta sig ned och fika med de äldre.

Annons

När jag ska dra skrönor om min ungdom så brukar jag berätta om hur det var att arbeta inom hemtjänsten under sena 1980-talet. Jag brukar berätta om hur jag försökte lägga hår på blonda Ingrid, men misslyckades totalt. Jag brukar berätta om hur jag varje onsdag tog med den något gnälliga Enid på promenad runt på Brynäs. Och jag brukar berätta om hur kärleksfulla Sonja tog emot med bullar och kokkaffe och hur hon sa: ”I dag struntar vi i städningen. I dag sitter vi bara och pratar”. Den yngre generationen brukar under dessa berättelser bli som fågelholkar. För mina berättelser handlar om en tid som är lika främmande som Karl XII:s Sverige. Det är en tid som det pratas om, men som ingen längre känner igen.

För, år 2011 är det mycket ovanligt att en anställd inom hemtjänsten hinner lägga hår, gå ut på en trivselpromenad eller sätta sig ned och fika med de äldre. Det hinns liksom inte med. I stället handlar dagens hemtjänst om tidsstyrda moment som dokumenteras med en handdator. Effektivitet och tidsoptimering är slagorden.

 

Socialstyrelsens senaste rapport om tillståndet i äldreomsorgen ”Lägesrapport 2011” är en deprimerande läsning. Där går bland annat att läsa att antalet anställda inom äldreomsorgen har minskat med 25 000 personer sedan 2002, det innebär att var tionde anställd har försvunnit. Samtidigt har antalet äldre i Sverige bara ökat. Och kommer fortsätta att öka. Den som försöker lägga ihop de här siffrorna kan konstatera att det är en matematik som inte går ihop. Allt fler äldre ska tas om hand av allt färre personal. Det är en omöjlig ekvation.

Men kommunerna har hittills varit kreativa i sin jakt på lösningar. Socialstyrelsen konstaterar att vid sex av tio särskilda boenden med demensinriktning blir de äldre inlåsta nattetid. Trots att det bryter mot gällande lagar och regler. Och det är klart att man kan förstå kommunerna. Lås är ju liksom billigare än anställda undersköterskor som till och med kräver ob-ersättning för att arbeta nattetid.

 

Socialstyrelsen beskriver vidare hur resurstillgången (alltså pengarna) till kommunernas vård och omsorg om äldre har skurits ned, så pass att de äldres säkerhet och trygghet inte längre tillgodoses.

”Det finns starka skäl att ifrågasätta om alla äldre personer får den vård och omsorg de behöver för att uppnå en skälig levnadsnivå”, konstaterar rapportförfattarna. 

Det är starka ord, för att vara från en myndighet. Ord som våra politiker bör diskutera betydligt livligare än vad som görs i dag. Och det bör ligga i deras eget intresse, med största säkerhet blir de också gamla en dag.

 

När det offentliga tar sin hand från de äldre är det de anhöriga som tar över. De tidigare dubbelarbetande kvinnorna blir trippelarbetande. För, främst är det kvinnorna som tar hand om sina gamla mor- och farföräldrar, föräldrar- och svärföräldrar. I dag räknar man med att ungefär dubbelt så många timmar äldreomsorg utförs av anhöriga som av professionella. En lösning som applåderas i många politiska sammankomster, då lösningen i det korta perspektivet är billig för statskassan. På längre sikt är det ohållbart. Problemet är att våra politiker inte längre klurar och kommer på samhällslösningar i 30-årsperspektiv. I stället är det ”fram-till-nästa-val-perspektivet” som gäller. För vår gemensamma välfärd är det förödande. De välfärdsframgångar vi byggt upp sedan 1950-talet raseras nu i en allt snabbare takt.

I dag är de äldre den största gruppen av rut-tjänstköpare. För den som vet hur snäv behovsbedömningen är för dagens hemtjänst är det inte alls särskilt uppseendeväckande information. Men vi bör påminnas om att de tjänster som i dag köps av de äldre som just rut-tjänster för inte så länge sedan ingick i den offentliga hemtjänsten. Förändringen från offentlig finansiering till privat handlar helt om politiska beslut.

Vi får liksom den välfärd vi betalar för.

Mer läsning

Annons