Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dömda domare

/

Nämndemannasystemet bär på brister. Om detta råder inga tvivel. Detta trots att konstruktionen i grunden är duglig.

Annons

Även om nämndemanna kårens sammansättning är långt ifrån tillfredsställande.

Lekmannainslaget i rättsprocessen är en mycket god tanke. Genom nämndemännen ska allmänhetens värderingar representeras även i rättsprocessen, tanken är också att lekmannainslaget ska ge allmänheten en ökad insyn i rättsväsendet och bidra till att stärka förtroendet för detta. Det handlar om ett viktigt komplement till de utbildade domare, där nämndemännens främsta kompetens ligger i att de inte har någon juridisk kompetens. Deras röst i domstolen är helt enkelt folkets röst. Så långt, allt väl.

Problemet är bara att de enheter som är satta att nominera individer till dessa uppdrag inte gör det i enlighet med intentionerna med nämndemannaskapets syfte. I stället för en nämndemannakår som speglar vårt samhälle är nämndemanna- kåren i dag en enhet som snarast speglar den seniora delen av de politiska partiernas medlemsskara. Därmed skapar också partierna en nämndemannakår som förfelar syftet med nämndemannainstitutet.

Faktum är dock att partierna inte är tvungna att nominera individer från respektive parti. Våra partier kan nominera individer på helt andra grunder än partibok för att få till stånd en representativ nämndemannakår. Varje myndig svensk medborgare som är folkbokförd inom respektive domstols verksamhetsområde är valbar, med undantag för bland annat advokater, åklagare och individer anställda vid vissa myndigheter. Men det gör man tyvärr inte, av en rad anledningar.

I Domstolsverkets rapport ”Nämndemannakårens sammansättning” från 2007, som är en av de större studier som gjorts på området på senare år, kan vi bland annat hitta följande citat från partiernas sida rörande nomineringsarbetet och synen på uppdraget:

”Nämndemannauppdraget är alltid ett särskilt prestigeuppdrag som jag som erfaren politisk förhandlare använder som ett sista ess i leken.”

”Nämndemannauppdraget kräver viss mognad och ses av många som ett hedersuppdrag. Om man vill slippa krig i nomineringsarbetet lyfter man därför inte bort en 65-årig lärare som suttit tre mandatperioder för att i stället ta in en 20-årig arbetslös invandrargrabb.”

”Vi i vårt parti brukar ha möjlighet att utse en nämndeman. Skulle vi ge bort den platsen till en partilös?...”

”… För uppdraget behövs en stor portion livs- och yrkeserfarenhet…”

Även om Domstolsverkets rapport nu har några år på nacken, har utfallet av partiernas nomineringsarbete inte nämnvärt förändrats sedan rapporten publicerades, även om medelåldern sjunkit något inom nämndemannakåren. Partierna hittar fortfarande främst kandidater till uppdraget i de egna leden.

Insatser har gjorts för att bredda rekryteringen. Men trots informationskampanjer och lagändringar har allt för lite hänt. Partierna är suveräner som i det här fallet uppenbarligen inte haft förmåga att korrigera den skevhet som idag finns i nämndemannakårens sammansättning. Bland allmänheten är frågan knappast ett hett diskussionsämne, annat än när det som igår i Aftonbladet framkom att det bland lekmannadomarna finns dömda domare. Vilket i sig är ett faktum som sänker det förtroende för rättsväsendet som nämndemannainstitutet skall stärka.

I stället förs diskussionen om nämndemannasystemet främst bland jurister och politiker. Vilket är synd, eftersom lekmannainslaget i domstolsprocessen i allra högsta grad angår oss alla. Idag höjs röster för att nämndemannasystemet helt skall avskaffas, trots att problemet på många sätt inte är institutet i sig, utan partiernas oförmåga att skapa en representativ nämndemannakår.

Konstateras kan dock att det idag inte finns några formella hinder för att Sverige skall ha en nämndemannakår som faktiskt representerar vår befolkning. Vad som står i vägen för detta tycks idag främst vara partierna som nominerar till nämndemannauppdraget. Klart är alldeles oavsett att bristerna som finns och som trots försök inte avhjälpts innebär att det krävs en bred översyn av nämndemannasystemet.

Lekmannainslaget är en sund del av vår rättsprocess, men tyvärr har delar av dess värde gått förlorat genom en politisk oförmåga att skapa en nämndemannakår som speglar det samhälle dessa nämndemän är satta att representera.

Mer läsning

Annons