Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dyr lärdom

/
  • Den sänkta arbetsgivaravgiften för unga kostar statskassan 18 miljarder kronor årligen. En reform som inte lett till särskilt många nya arbeten för unga.

Ska vi ta och försöka bena ut det här med arbetsgivaravgiften för unga? Är det verkligen nivån på arbetsgivaravgiften som avgör andelen unga anställda i Sverige?

Annons

Tänk efter. Om du vore arbetsgivare, när och varför utökar du din personal? Är det för att du helt plötsligt får en massa mer i kassan? Eller, är det kanske för att du behöver anställa fler?

Jag lutar åt att det senare alternativet är det mest logiska.

Fler anställda blir det när behoven ökar. När det krävs fler armar, händer, huvuden i produktion och organisation. Ren logik.

Men om det inte finns tillräckligt med intäkter i verksamheten så drar sig såklart arbetsgivarna för att anställa. Det är också ren logik. Så det måste finnas lönsamhet i verksamheten – annars anställs ingen.

För sju år sedan sänkte den förra Alliansregeringen arbetsgivaravgiften för unga. Ännu större sänkningar blev det 2009. Det här innebär att det i dag är mycket billigare att anställa en person upp till 26 år än en äldre person. Det här är ingen billig reform, de sänkta arbetsgivaravgifterna beräknas kosta statskassan i runda slängar 18 miljarder kronor per år.

Alliansföreträdare och arbetsgivarorganisationer menar att vi ska se de sänkta arbetsgivaravgifterna som en jobbskapande åtgärd. Det är detta som är essensen i borgerlig arbetsmarknadspolitik. Att göra det billigare att anställa.

Men hur blev det? Nja. Resultatet är inte särskilt lysande. De flesta instanser menar att de sänkta arbetsgivaravgifterna inte har lett till särskilt många fler anställda, något som innebär att denna jättelika subvention gör att de få jobb som ändå skapats har blivit väldigt dyra.

Fackförbundet Handelsanställdas förbund släppte nyligen en rapport om hur utvecklingen av andelen unga inom Handels område har sett ut sedan arbetsgivaravgiften för unga sänkts. Rapportens slutsatser är inte särskilt upplyftande. Den visar att andelen unga inte alls har ökat under dessa år. Tvärtom så har de minskat. År 2014 var det år då lägst andel unga arbetade inom svensk handel.

Så vad kan vi då lära oss av detta?

Ja, en insikt kan väl vara att lönekostnader inte kan vara så viktiga för arbetsgivarna. Om det blir mycket billigare att anställa och lönekostnaderna är så primära som arbetsgivarna vill få det till, så borde ju andelen unga inom svensk handel vara rekordstort. Men så har alltså inte skett.

Det pågår just nu en massiv kampanj från arbetsgivarhåll. En kampanj med innehållet att hundratusentals unga kommer att bli av med jobbet om arbetsgivaravgiften för unga återställs till normal nivå. Det är en kampanj vi bör vara kloka nog att genomskåda. Självklart vill arbetsgivarna ta hem så mycket vinst det bara är möjligt, det är logiskt. De är rädda om sina subventioner av arbetsgivaravgifterna.

Men om vi vill minska arbetslösheten för unga så är subventionerade anställningar för alla unga inte rätt väg att gå. De 18 miljarder de sänkta arbetsgivaravgifterna kostade förra året skulle vi kunna ha lagt på fler högskoleplatser, ökade resurser till kommunerna så att de kan anställa fler och en höjd a-kassa så att fler kan handla det de behöver.

Det är politik som skulle göra skillnad på riktigt.

Mer läsning

Annons