Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”EMU är problemet”

/

Den här veckan är ledarsidan nyfiken på: Stefan de Vylder, 66, nationalekonom, forskare, föreläsare och författare.

Annons

Vi träffas hemma hos Stefan de Vylder i Stockholm. Stefan bjuder på pulverkaffe bland flyttkartongerna.

Kan du förklara för mig, som inte är ekonom, hur det kommer sig att Grekland, Portugal, Spanien och Irland är i ett så taskigt ekonomiskt läge just nu?

– Jag tror att många av problemen hänger samman med medlemskapet i EMU. Visst, det går väldigt bra att missköta en ekonomi även utan att vara med i EMU. Men medlemskapet i EMU gjorde att de här länderna kunde föra en felaktig ekonomisk politik under väldigt många år utan att vare sig finansmarknader eller EU reagerade.

Vad är problemet med EMU?

– Ett problem är att räntan är gemensam för hela valutaunionen. Då får du den paradoxala effekten att länder som har en överhettad ekonomi, med hög inflation, får lägst realränta (ränta minus inflation). I krisländerna har detta lett till en våldsam bostadsspekulation som man inte lyckats parera med en vettig finanspolitik. Det gick åt pipan utan att någon riktigt förstod vad som hände. Man trodde länge att euron var en garant för att de här länderna skulle kunna sköta sina återbetalningar. Vilket var en felbedömning. Men så har man ju en gemensam valuta också.

Och den gemensamma valutan är också ett problem?

– Ja. Det går att jämföra med Sverige 1991–1992. Där lekte vi ju EMU. Vi låste vår växelkurs mot ecun, (dåvarande euron). Samtidigt hade vi högkonjunktur i Sverige med mycket högre inflation än omvärlden. Följden blev att vi fick mycket stora underskott i utrikeshandeln. Så till slut var vi, tack och lov, tvungna att släppa den fasta växelkursen. Dagens krisländer i EMU, som alla har enorma underskott i sin utrikeshandel, har ingen möjlighet att förändra växelkursen. Det är det stora problemet. I dag är 17 länder medlemmar i EMU, av dem kanske fyra har hyggliga överskott i sin utrikeshandel. De övriga har stora underskott. Särskilt gäller det krisländerna. Hade de inte varit medlemmar i EMU hade de kunnat rätta till det genom att förändra växelkursen eller räntan. Men det är låst för medlemmarna i valutaunionen.

Kan ett land verkligen gå i konkurs?

– Nja, ett land kan inte gå i konkurs, tekniskt sätt. Men det kan ställa in betalningarna, och det kan jämföras med en konkurs. Det finns inte så många exempel på det i modern tid. Men Argentina ställde in sina betalningar på sin utlandsskuld år 2000.

Vad ledde det till?    

– Skulden minskade dramatiskt, med mer än 50 procents nedskrivning. Argentina fick såklart problem med att få nya lån, eftersom landet tappat i trovärdighet. Men samtidigt gick exporten strålande. Så man behövde inte låna. Därför led man inte särskilt mycket av att man var bannlyst på den internationella kapitalmarknaden.

Sverige då? Går det så bra för Sverige som alla säger?

– Hm. Arbetslösheten är ju förfärande stor, inte minst ungdomsarbetslösheten, och så har vi barnfattigdomen. Men samtidigt har vi jättestora överskott i vår utrikeshandel. Vår statsbudget är nog i bättre skick än i något annat EU-land. Så visst har Anders Borg en poäng när han säger att vår ekonomi är i ett gott skick.

Vad beror det på då?

– Redan när den borgerliga regeringen tillträdde, för drygt fem år sedan, hade vi stora överskott i statsbudgeten. Det var naturligtvis ett ganska tacksamt läge. Sen gick det några år och vi fortsatte att ha överskott. Sedan kom finanskrisen 2009, och då fick vi underskott, men mycket mindre än i andra länder, eftersom vi hade så stora buffertar.

Har den svenska linjen med jobbskatteavdrag och tuffa incitament för att se till att människor inte ligger på sofflocket varit en bra strategi?

– De som inte har förlorat sitt jobb under krisen, de som har lån och är inne i systemet, de har tjänat på politiken. Och det är majoriteten av befolkningen. Men samtidigt finns det en stor grupp som har fått det sämre. Jobbskatteavdraget kan ha sin logik i en situation där det finns gott om jobb och ingen vill söka de jobben. Men i dag är det uppenbart att problemet inte är att folk latar sig och inte vill söka jobb. Problemet är att det är många fler som vill ha jobb än vad det finns jobb. Och då behövs helt andra insatser än jobbskatteavdrag. Framför allt arbetsmarknadsutbildning, som har rustats ned väldigt kraftigt. Jag tycker också att man borde satsa mer på offentliga investeringar, på infrastruktur. Det skulle skapa mer jobb än jobbskatteavdragen.

Vad tror du kommer att hända framöver?

– Jag tror att krisen inom EMU liksom i USA kommer att förvärras. Och EMU kommer att spricka.

Vad händer då?

– Det är det ingen som vet, det är en helt ny situation. Men jag tror att vi skulle vi få se en enorm kapitalflykt från krisländerna till banker i andra länder och till andra valutor: den kinesiska, till norska och svenska kronor, kanske guld och silver. Risken är att om EMU-samarbetet spricker så får vi en massa bankkrascher. Men alternativet, att försöka bevara EMU, kan bli ännu dyrare.

Hur gör vi för att undvika en kommande finanskris?

– Det går inte. Den kommer.

Mer läsning

Annons