Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En allians för svenskhet?

/

Annons

Jag tragglar mig igenom det senaste utskicket från Roger Hedlund, Sverigedemokraternas härförare i Gävle. Han sluter upp bakom Jan Björklunds förslag ”på slöjförbud” och lovar sin röst till stöd för de lokala liberalerna när en motion läggs i fullmäktige. Hedlund vill väl skapa en liten allians för förbud och utpekande, även om det inte är slöjor Björklund vill förbjuda.

Sviker liberalerna, eller tar avstånd från sin partiledare, (en anständig hållning) lägger Hedlund ett eget förslag: ”Det här är en viktig fråga i ett jämställdhetsperspektiv....niqab och burka är för det svenska samhället något främmande som man normalt sätt inte ska behöva förbjuda, men med det mångkulturella samhället har en rad nya fenomen dyket upp. Det här strider mot den svenska samhällsnormen”.

Till normen hör acceptabla kunskaper i svenska språket, Hedlund tvekar aldrig att ställa ut krav på nyanlända som önskar skydd och alla som söker svenskt medborgarskap. Tester och betyg; Hedlund och Björklund slår vakt om sina gulblå samhällsnormer. Björklund på enkel svenska, Hedlund på rådbråkad.

Hedlund kan inte skriva, inte stava och har svårt med meningsbyggnaderna. De står där, sneda och felkonstruerade. Han är upprörd över alla han ser som främmande och avvikande men klarar inte den test och de krav han så gärna vill hälla över de som sökt sig hit, undan krig och förföljelse.

Hedlund får kalla in Torsten Ahlén, partiets diskret intellektuella sparkapital, för att rätta till de värsta skevheterna. Han kan åtminstone skriva.

Men Björklund står inte ensam i kampen mot det osvenska. Tobias Billström pekar ut romerna; de missbrukar EU:s fria rörlighet. Att tigga är osvenskt, och inte ärligt. Och EU:s grundlagar kan inte tolkas bokstavligt. Här gäller principen om att blott den som kan försörja sig själv, ärligt och hederligt, får röra sig över gränser och nationella barriärer. Romer därför exkluderade; de tigger.

Billström tvekar inte, upprördheten tränger igenom brus och filter; en minister som vågar säga högt vad andra tänker. Romer... förklarar Billström, och trycker tillbaka det han verkligen vill säga: rumänska zigenare måste hållas utanför den svenska samhällsnormen.

Billström rättar sedan till några feltryck i EU:s grundlagar; här gäller urvalsprincipen. Högerregeringen tolkar lagen selektivt, vi lyfter fram det allmängiltiga men sparkar ut element som inte naturligt smälter in i den svenska, ideala samhällsmodellen. EU-medborgare? Det avgör vi. Inga kända invändningar från Reinfeldt eller någon av hans övriga ministrar.

Reinfeldt sköter EU:s grundlagar, Hägglund sluter verklighetens folk till sitt bröst, Olofsson kramar kärnkraften och Björklund håller rent mot muslimer och andra främmande element.

Och Hedlund, Björklund, Billström, med Åkesson i bakgrunden formerar sig, med armlängds lucka: furirer i kampen för ett renare, mer blågult och ärligare fosterland. Högeralliansen söker röster bland Åkessons falanger, varför välja in en brölande hop när samma politik, elegantare paketerad, lyfts fram av ledande ministrar i högerregeringen? Reinfeldt och hans regering anpassar sig, högerpopulism vinner val i hela Europa.

Miljarder hälls över redan mätta och medelklassen öppnar sig för enklare budskap om nyttig egoism, ställd mot tärande bidrag. Tvåtredjedelar gynnas, den återstående delen hutas åt och kläs av anständiga livsvillkor.

Ingen politisk risk med sådan inhuman politik, den där sista tredjedelen skrivs bort av de ledande medierna. Och de redan marginaliserade går bara i begränsad omfattning till valurnorna. Riskfritt ställa dom utanför gemenskapen.

Jag ser Alexander Gerndt göra tre mål mot Djurgården. Explosiva avslut, inget påfallande tekniskt finlir, men väldig vilja. Visst vemod vid tanken på vad han kunde ha gjort för sitt gamla lag. Risk för detta: Avgörande skillnad. Vägen utstakad under hösten, den leder mot Superettan, i bästa fall kvalspel.

Så frågan kan ställas: Var Gerndt en bra affär? Hur föll vikterna ut i vågskålen? Riskkalkylen? Pengarna före Allsvenskan? Eller med pengar är Superettan åtminstone uthärdlig, ett år eller så. Sedan får vi se.

Och till sist, var kommer publiken in?

Kräftor? Så hösten är här, redan? Tre korta veckor av värme och sol, sedan återgår allt till det där mörkret. Men om ryssvärmen, alltid på väg hit, innehåller brända rester från Tjernobyl föredrar jag septembers klara himmel och kantarellernas diskreta dofter. Sentimentalt betraktar jag naturens gång. Går det inte lite fort?

Kennet Lutti

Mer läsning

Annons