Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En gång var det vi som korsade hav

/
  • Veckans katastrof på Medelhavet, är bara ett av många tragiska slut på flykten från krig, hunger och lidande.

Mobilitet är en mänsklig rättighet. Så säger borgmästaren i Palermo, Leoluca Orlando.

Annons

Han skräder inte orden när han intervjuas av P1s reporter, och säger att det som sker vid Europas gränser är ett folkmord, att EUs ställningstaganden mördar människor.

Han har naturligtvis rätt.

Skälet till att människor dör vid Europas gränser är lagstiftning. Grym, inhuman lagstiftning som man inom EU enats kring. Fri rörlighet inom unionen för människor, varor, kapital och tjänster. Stängda gränser för alla utanför. Europas gränser är hårt bevakade. Inom EU gäller den så kallade förstalandsprincipen, vilket innebär att det land du först nådde EU via, är det land som ansvarar för dig, det är där du ska söka asyl. Det sätter hård press på länderna som angränsar till världen utanför EU.

Inom EU finns även ett transportöransvar. Det innebär att flygbolag och andra gjorts till Europas gränsvakter. För att riktigt motivera transportörerna att vara gränsvakter, har man ålagt företag som transporterar in människor utan giltiga dokument, ett böteskrav. Den som har flyktingskäl, riskerar stoppas av kommersiella företag och avvisas av dem, trots att de enligt alla internationella konventionerna har en status som innebär att de skall släppas in i EU för att kunna ansöka om asyl.

I USA finns ättlingar till de Europeer som en gång lämnade vår fattiga, utsvultna och senare även krigsdrabbade del av världen i jakt på ett bättre liv.

I Europa lever fortfarande människor i Italien, Spanien och i de av Tyskland ockuperade länderna som minns hur det är att leva i en diktatur.

Fram till 1945 var Europa en enda stor krigszon inom vilken människor utrotades.

Men någon ödmjukhet inför detta faktum, kan inte spåras i Europeisk migrationspolitik. Vad som möter de som i dag befinner sig i samma situation vi befunnit oss i tidigare under historien, är en ogenomtränglig mur, byggd av inhuman lagstiftning.

Amerikanerna är stolta över sin bakgrund som migranter och pratar gärna om att vara ättlingar till de olika migrantgrupper som kom under 1800-talet och byggde upp USA till vad det är i dag. Den som åker från Sverige och Europa till New York i sin tur, besöker gärna områden i staden som Little Italy och China Town.

När migrationen finns någon annanstans än i vår egen närhet, är den en turistattraktion människor söker sig till. När den finns i vår egen vardag, uppfattas den som ett problem.

Vi kan lagstifta, vi kan upprätta gränskontroller och brutalt slå ner försöken att tränga igenom Europas mur.

Det kommer dock inte stoppa människor från att fly. Det kommer möjligen styra om strömmarna av människor, men på en global skala förändrar det inte något. Människans vilja att överleva är stark.

Och de som riskerar livet för Europa, de som dör på Medelhavet, flyr trots allt från något som är så fruktansvärt, att risken att drunkna inlåst under däck på en båt med destination Europa, ses som en chans.

En chans till ett bättre liv.

Hur liten den än må vara.

Mer läsning

Annons