Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En normal grisfabrik?

Välkommen till julbordet! Hugg gärna in på skinkan, den kommer från några stallar där världens hårdaste djurskyddslag råder.

Annons

 Den ger grisen ett bra, men lite kort liv. Glöm danska grisar, det här är äkta svenskt vara!

Men en tugga räcker. Eller ingen.

Svensk grisfabrikation är en extremt industriell verksamhet. En snabb produktionskedja ger hygglig vinster. Produktionen har inte så mycket med djurskydd att göra, det handlar om att maximera vinsterna och minimera kostnaderna. Det är enkelt.

Bilderna vi ser, och värjer oss mot, är därför logiska. Det är väl ingen som inbillar sig att djurskydd går före effektivitet och vinst?

Lite svinn får man ta, som att grisar äter upp varandra, lever på en kvadratmeter och aldrig ser solen. Det är ju djur, framavlade för en enda sak; att ätas upp.

Den som upprörs över att en av grisindustrins mer framträdande personer är lika mycket affärsmän som de flesta andra har inte förstått vad det handlar om.

Cynismen, då och då förklädd till ömsinta bedyranden om att svenska matdjur har det så mycket bättre än andra, är lika kallhamrad som avslöjande.

Lars Hultström, den ansvarige, drog ur telefonen och gömde sig; han har inget att dölja, säger han och försvann. En annan ledande person i branschen förklarar, hon verkar inte ens bekymrad, att svensken strax har glömt bilderna och snart är det ju jul igen.

Det är inte bara grisar som lever som svin i svenska, och för den delen danska, italienska, franska, djurfabriker. Men vi svenska konsumenter tror oss kunna lita på producenterna, de är väl lite förmer? En olycklig felsyn. Det är bara ytan som glänser, eller bländar. Det enda möjliga, tills lagen tas på allvar, är att avstå kött.

Mer läsning

Annons