Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ny såg, från Sandvik?

Annons

Konjunkturer går upp och ner, telefoner tystnar, lugnt i verkstaden, aktiviteterna avtar. Bara några flitiga tjänstemän går oberörda genom alla kriser; Sandviks skatteexperter.

De slår febrilt i lagböckerna, söker kryphål, luckor och oklarheter. Uppdraget tydligt, oavsett direktör och styrelsens sammansättning: Minimera skatten! Tänk på våra fina aktieägare! Och att allt är tillåtet som inte är direkt förbjudet. Tänj därför på gränserna. Överklaga alla fällande domar, men vi räknar alltid med att få rätt.

Sedan ramlar fällande domar ner i knät på den högste, och solkar ner hans eleganta pressveck. Skattemyndigheterna upptaxerar nu Sandvik med 307 miljoner, efter ett klassiskt knep; sälj billigt till dotterbolaget, som säljer dyrare till konsumenterna. Inget större raffinemang bakom den ekvationen. I en tidigare dom, lite knepigare, handlade det om fem miljarder.

Så frågan kan ställas: Hur mycket bad will är ledningen beredd att ta? Svaret, byggt på år av skattekontroverser, är nog att Sandvik inte bryr sig.

Men den vanlige skattebetalaren, ställd inför valet att köpa en såg från Sandvik eller något annat märke har, ännu en gång, fått något att fundera över.

Vem tror på Berlusconi?

Sparpaketet, värt nästan 250 miljarder, ställdes ut i parlamentet som en förtroendefråga. Ja eller nej till premiärministern? Den vanliga parlamentariska ordningen, ja eller nej till regeringens förslag för att pressa ner budgetunderskottet, för riskabelt.

Silvio Berlusconi sitter kvar, men Italien går dåligt, trots att landet sköts som vilket företag som helst.

Frysta löner, höjd pensionsålder och mindre pengar till offentlig verksamhet skall resa landet ur den kris Berlusconi tidigare vägrat erkänna. Nu får hans väljare, de som bländats av hans fagra löften, ta notan.

Mer läsning

Annons