Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En Pride som är för alla

Annons

Bild från 2015 års prideparad i Stockholm.

Homosexualitet var olagligt i Sverige fram till 1944 och klassades som en sjukdom fram till 1979. Det senare är inte så länge sedan. I alla fall känns det inte så om man är så pass gammal att man levde på den tiden, kanske gick i grund- eller gymnasieskolan eller var vuxen och hade ett arbete.

Några som hade arbete då, 1979, sjukskrev sig med hänvisning till att de hade homosexualitet. Det var en slags civil olydnad mot en lag som sedan kom att ändras.

Men fördomarna mot homosexuella bestod i ganska hög grad fastän 70-tal blev 80-tal. HIV/AIDS-sjukdomens utbrott, som främst drabbade homosexuella män, gjorde det inte lättare att minska fördomarna. Men framsteg gjordes trots det.

I början av 90-talet genomfördes en lag om registrerat partnerskap, som trädde i kraft samma år som Sveriges EU-inträde, 1995. En ökad öppenhet om att vara homosexuell skedde bland allt fler i samhället. Kända personer "kom ut", som det heter, i intervjuer i media med att vara homosexuella.

På lördag går prideparaden genom Stockholm. I den kan alla gå som vill manifestera för allas rätt att få älska den man vill.

Homosexuella brukar beskrivas som en sexuell minoritet i samhället, och det stämmer förstås i ett slags statistiskt hänseende. Men en debatt blev allt vanligare åren runt 2000 och under 00-talet om vad som är norm och bör eller inte bör kallas normalt gällande sexuell läggning. Och om det går att klassa olika sexuella läggningar utifrån någon sorts norm.

Hur som helst blev det tal om mer än homosexualitet, som även bisexualitet, transsexualitet, queer och någon sexualitet till. På senare tid har asexualitet nämnts som något som borde ges en bokstav och kanske adderas till "hbtq".

Kampen för att få tycka om, ja älska, vem man vill utan att drabbas av fördomar har förts en lång tid och stegvis rönt framgångar. Detta även om det fortfarande finns fördomar av olika slag kvar bland vissa personer och delar av samhället.

Med de prideparader som arrangeras, sedan flera år i Stockholm och på allt fler ställen runt om i Sverige, manifesteras allas rätt till lika värde och att bli accepterad att få älska den man vill och därmed få ha den sexuella läggning som man har, vilken den än är.

Nu pågår Stockholm Pride och på lördag går pridetåget, eller paraden kan det också kallas. I den deltar allt fler och inte bara personer som är "hbtq". Många heterosexuella deltar också, exempelvis föräldrar eller släktingar till personer som är till exempel homosexuella.

Även politiker deltar i prideparaden sedan flera år. Nästan alla partiers ledare och flera andra ledande politiker går i pridetåget i Stockholm. Statsminister Stefan Löfven (S) är en av dem. Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor är en annan.

Även flera statliga myndigheter, som Polisen, Försvarsmakten och Migrationsverket, och anställda på dem, som är exempelvis homosexuella, gay, deltar i Pride och dess tåg.

Det har rent av uppstått en debatt om det är bra att Pride och dess parad har deltagare från ett så pass brett spektrum av samhället som alltifrån polisen och Kristdemokraternas partiledare till de homosexuella som var med de första åren som Pride arrangerades i Stockholm. Alltså på den tid då toleransen för sexuella minoriteter ännu inte var lika stor som nu.

De som är emot dagens breda anslutning i pridetåget, varav det så kallade rosa/svarta blocket är bland de mer hårdfört renläriga, framhåller att polisen förr i tiden trakasserade och rent av misshandlade homosexuella. Så var det särskilt i USA, bland annat vid demonstrationer i New York i slutet av 60-talet för homosexuellas rättigheter.

Men med det resonemanget kan man säga att polisen en gång i tiden trakasserade arbetarrörelsen och därför borde inte poliser få vara med och demonstrera på 1 maj.

De renläriga rosa/svarta må vara många på vissa ställen i landet, men deras önskan att smalna av pridedeltagandet till färre personer och grupper är fel väg att gå.

Alla som vill manifestera för allas rätt till sin sexualitet och att få älska den man vill ska få gå med i pridetåg om de vill.

Mer läsning

Annons