Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En så genial idé

/

Den här veckan är ledarsidan nyfiken på: Wanja Lundby-Wedin, LO:s avgående ordförande. Det är onsdag under Almedalsveckan. Vi träffas i kafeterian i LO:s lokal vid hamnen i Visby. Wanja tar en kopp kaffe och en godbit i pausen mellan två seminarier.

Annons

Berätta om din bakgrund.

Jag har varit verksam i LO:s ledning sedan 1994. Innan dess jobbade jag som ombudsman inom Kommunalarbetareförbundet, och före det var jag undersköterska.

När gick du med i facket?

– Direkt, när jag var 17 år, jag arbetade som vårdbiträde inom äldreomsorgen. Sedan utbildade jag mig till undersköterska. När jag arbetade på Danderyds sjukhus blev jag tillfrågad om att bli arbetsplatsombud. Först sa jag nej, för jag trodde inte att jag skulle klara det. Men jag blev övertalad.

Hur länge sedan var det du arbetade på golvet själv?

– Det var 1981. Då hade jag jobbat inom vården i tolv år. 

Hur har arbetssituationen för de anställda inom vård och omsorg förändrats sedan dess?

– Vissa saker har blivit bättre, men jag kan också se en tillbakagång gällande saker som jag kämpade för att få bort när jag började jobba, delade turer till exempel, dem lyckades vi förhandla bort. De har ju kommit tillbaka nu. Och jag uppfattar det som att stora delar av omsorgen har blivit industrialiserad. Inom äldreomsorgen i dag finns det de som går omkring med klocka för att mäta hur lång tid ett visst moment tar. Man nästan sekundberäknar varje moment.

Är det ett problem?

– Det är ett jätteproblem.

Varför det?

– Därför att mötet med människan funkar inte så, att en tjänst tar exakt lika lång tid varje gång den utförs. Det leder till en enorm stress som drabbar dem som jobbar inom omsorgen.

Det här med fritt vårdval, och att det kommer in fler och fler privata aktörer inom den offentligt finansierade vården, hur ser LO på det?

– Vi ser det inte som ett problem att det finns privata aktörer. Problemet inträffar i och med att tjänsterna upphandlas. Det leder till en enorm konkurrens i offentlig sektor och innebär ofta att tjänsterna ska utföras med industriell precision.

Så de offentliga upphandlingarna hör ihop med den allt mer sekundstyrda omsorgen?

– Ja. Jag tror att det är en effekt av det. Om du ska lägga ut äldreomsorgen i en kommun på anbud, då måste du veta hur lång tid det är rimligt att varje moment tar. Då tror jag att man ofta tar till i underkant.

Som LO:s ordförande sitter du även i Socialdemokraternas verkställande utskott. Varför ska partiet och LO samarbeta?

– Jag ser det från den fackliga utgångspunkten. Vi kan inte nå alla våra strävanden i en förhandling med vår motpart, utan vi vill vara med och påverka politiken. Det bästa sättet för oss att göra det är att göra det i samarbete med ett parti som står oss nära, som delar samma ideologiska grund.

Skulle du säga att LO har haft inflytande över den socialdemokratiska politiken under den senaste tjugoårsperioden?

– Otvetydigt. Men, det är klart att under 1990-talet då gnisslade det ganska ordentligt. Särskilt 1996, då var det ganska frostigt mellan LO och partiet. (Bland annat anordnade LO demonstrationer mot den sittande socialdemokratiska regeringens planer på försämringar i arbetsrätten, reds anm.) Men då hade vi en ganska stor diskussion på vår kongress. Då sa vi att vi måste se till att vi tar makten i partiet. Se till så att fler fackligt aktiva blir aktiva även i partiet, så att vi verkligen formar politiska beslut utifrån vad som är viktigt för löntagarna.

Framtiden då, kommer de fackliga organisationerna att spela roll i framtiden?

– Ja, det tror jag absolut. Därför att vår idé, att vi använder vår gemensamma kraft till att ge styrka och kraft till att varje individ ska få det bättre, den idén är så genial, så den kommer att hålla för lång, lång tid framöver. Den blir egentligen aldrig omodern.

 

Mer läsning

Annons