Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En statlig vinstmaskin

”Hej, det är xx:s mamma. Jag sitter i kö på försäkringskassan och blir lite sen”, säger kvinnan till den andra rösten i telefonen.

Annons

Så fort hon lägger ifrån sig telefonen tar hon snabbt upp sin sysselsättning vid automaten igen. ”Pling, pling, pling”. Hon är så fantastiskt snabb med fingrarna, hon lyckas med flera pling i sekunden. Och hon är uthållig. Hon sitter kvar vid sin automat så länge som jag befinner mig i lokalen, vilket är en dryg timme. Varje enskilt litet pling kostar fem kronor.

Det är onsdag vid lunchtid och platsen är ett mörkt hörn i en av de lite sjaskigare restaurangerna i Gävle. När jag tänker efter det är bara på de här platserna jag ser dem, Jack Vegas-maskinerna. De står alltid i de mörka hörnen på sunkhaken. De finns inte alls på finkrogarna.

Svenska spel, (svenska staten) som äger de här apparaterna tänker strategiskt och placerar ut sina Jack Vegas-maskiner på ställen där efterfrågan är som störst. Det vill säga; utsatta områden där sociala problem är stora och därmed spelmissbruket högt. Smart och strategiskt tänkt av staten. Men inte särskilt människovärdigt.

Jack Vegasmaskinerna är Svenska spels i särklass största vinstmaskin. Under 2009 omsatte maskinerna ofattbara 7,5 miljarder svenska kronor. Inget annat spel i monopolet kan ens konkurrera med de numer statligt sanktionerade spelmaskinerna. Under sin korta levnad (de infördes 1996 som en del av det svenska spelmonopolet) har de varit en framgångssaga. För staten alltså, som årligen erhållit miljardutdelningar. Det är dock svårt att se att det har varit någon success-story för de enskilda spelarna. Maxvinsten är 500 kronor. Anledningen till spelmaskinernas ohotade ställning på spelmarknaden är lika cynisk som sorglig. Spelmaskiner är enligt alla studier den spelform som är lättast att bli beroende av. Det var just därför de så kallade enarmade banditerna förbjöds av riksdagen 1979. De ansågs helt enkelt för farliga. Men 17 år senare var tydligen farligheten som bortblåst, eftersom staten då med glans och glamour lanserade sina egna spelmaskiner, Jack Vegas.

Sedan dess har spelberoendet ökat dramatiskt. Under de senaste tio åren har andelen unga, spelberoende män (18 - 24 år) fördubblats. Enligt Folkhälsoinstitutet har i dag nästan var tionde ung man problem med spel om pengar.

Studier visar tydliga samband mellan spelproblem och psykisk ohälsa, låg inkomst och låg utbildning. När det gäller män finns också tydliga samband med riskabel alkoholkonsumtion.

Och det är inte bara spelmissbrukaren själv som får problem. Det är många andra som drabbas när en person fastnar i ett missbruk. Enligt Folkhälsoinstitutet bor över 260 000 personer tillsammans med en problemspelare - varav 75 000 barn.

Det svenska spelmonopolet försvaras med att Svenska Spel värnar folkhälsan. Men det är bara att konstatera. Det funkar inte.

Jag har själv ingen bra idé för hur vi får bukt med spelmissbruket, annat än att begränsa utbudet. Moderaterna, med Tomas Tobé i spetsen, tänker precis tvärtom. De vill släppa in privata spelaktörer på marknaden. Som om det skulle vara svaret på en ickefungerande spelpolitik. Jag är skeptisk. Det skulle bara innebära att fler aktörer skulle slåss om att sälja just sina produkter till oss. Utbudet skulle öka, inte minska. Visst, vi skulle få en större valmöjlighet i vårt spelande. Men det är svårt att se hur det skulle få spelmissbruket att minska.

Samtidigt som det spelpolitiska munhuggandet fortgår i maktens korridorer fortsätter det att plinga frenetiskt i de mörka hörnen på våra mindre lyxiga restauranger. En ny jacka, en semesterresa och en moped till den nyblivna 15-åringen, allt läggs i potten. Tryggheten spelas bort i en rasande hastighet.

Mer läsning

Annons