Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En stor ledare?

/

Annons

Fredrik Reinfeldt ser sig gärna som garant för ordning och reda i politiken. En landsfader hemma, en statsman bland andra statsmän i EU-kretsen och på besök i Vita huset.

Oklanderligt klädd, försiktigt knuten slips, mot vit skjorta. En regeringschef att lita på, inte en man som sticker ut. En man för alla tider, särskilt några månader före det viktigaste valet i modern tid. Reinfeldt tänker, om han vinner valet i september, resa ett nytt folkhem, byggt på valfrihet, låga skatter och sänkta bidrag.

Bilden av trygghet, stabilitet och varsam dekonstruktion av det omoderna folkhemmet kombineras med löften om bättre tider för utsatta grupper. De kan lätt ringas in; alla som ännu inte fått del av generösa avdrag, sänkta skatter och den avskaffade förmögenhetsskatten. Men nu, när prioriterade grupper fått vad alliansen lovat, är det hög tid att se till ”välfärdens kärna”. Några miljarder skall det nog gå att få fram, trots bistra tider och svindlande arbetslöshet.

Så formas bilden av den genuine, trygge ledaren, stark i motvind, lyhörd inför folkets rättmätiga behov, generös och givmild mot de svaga. Han lovar inte för mycket, bara lite mer åt alla, när ekonomin tillåter.

Mot den blivande landsfadern står Sahlin, känd från gamla skandaler och för sin språkliga begränsning. Vågar vi, lyder den gubbiga högerns inlindade budskap, lita på denna kvinna?

Klarar hon engelskan om hon ställs upp bredvid Obama? Lyssnar EU:s ledare när hon talar för oss alla? Hennes kläder, mest enkel hemtextil; tål de granskning av stränga stilikoner? Och bakom henne den opålitlige Ohly. Bredvid Reinfeldt står Borg, världsmästare i ekonomi.

En man att lita på, en kvinna utan ledaregenskaper. Och varje mätning av förtroende ger Reinfeldt behagligt försprång.

Men så kommer en kris som river ner det mesta som byggts upp. En skandal, med inslag av mänsklig tragedi, faller ner i Reinfeldts knä. Hur klarar han denna, i grunden tämligen enkla historia? En minister avgår, efter rykten om en gammal sexaffär. Ministern gråter ut och anklagar media för att jaga hans barn. Nu, säger den snyftande Sven- Otto Littorin, har jag fått nog.

Men han ljuger, och Fredrik Reinfeldt vet att han ljuger. Detaljerna har han fått direkt från Littorin, bara några timmar tidigare. Men Reinfeldt föredrar den enklare historien, ”personliga skäl”, i stället för komplikationer och detaljer som kan belasta honom själv och hela hans regering. Vänligt inställda medier är tydliga: ”Reinfeldt mörkar”.

Detaljerna i Aftonbladet tvingar fram en snabbinkallad presskonferens, på gatan utanför Rosenbad. En pressad regeringschef, långt från den trygge landsfadern, medger att han känt till den verkliga orsaken till Littorins avgång.

Men nu inte tillfälle för empati. Littorin utsuddad, ensam. övergiven. Iskall hantering, fjärran den medkännande statsmannens. Reinfeldt klarade inte trycket. Han står naken.

Mer läsning

Annons