Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En svårtämjd hydra

/

Annons

Det kan inte vara lätt att sitta på EU-toppmöten just nu. Eurosamarbetet har ett såväl ekonomiskt som demokratiskt dilemma som är nästan omöjligt att ta sig ur. Ändå måste de klara det.

EMU har hela tiden vilat på lösan sand såväl ekonomiskt som demokratiskt. Ekonomiskt för att det finns hur många bevis som helst på att de 17 euroländerna inte borde ha en gemensam valuta. De har olika konjunkturläge, olika företags- och industriprofiler, olika status i statsfinanserna, olika skatte- och därmed välfärdsambitioner – och därmed borde de inte ha samma ränte- och valutakursläge. Ändå har de just det. Det är en ekonomisk icke-logik som vi alla i dag drabbas av och måste ta ansvar för. Även vi, som turligt nog, inte är med.

Men eurosamarbetet har också, och det är viktigare, ohyggliga demokratiska problem. Hela EMU-projektet skapades för att det ekonomiska systemet skulle vara på armslängds avstånd från det politiska systemet. Det skulle skapa stabilitet (sic!) Man skapade ett demokratiskt oberörbart ECB samt flera begränsningar för politiker att kunna påverka. Samtidigt är det just demokratiska initiativ som EMU nu behöver mer än något annat. EMU har skapat en marknadshydra – vars andedräkt var förgiftad och spred död runt omkring sig, för att citera den grekiska mytologin. Det manifesteras av att marknaden har blivit ett oberoende rättsväsende som dömer av rätt och fel i den ekonomiska politiken i Europa.

Samtidigt var det just oansvariga politiker som en gång iscensatte valda delar av den kris som EMU nu har att hantera. Grekiska politiker struntade i statsbudgetregler. Fransmän och tyskar tummade på reglerna när de själva råkade i bokslutsdilemman och så vidare. Listan på politiker inom eurosamarbetet som inte tagit sitt ansvar kan göras lång. Och nu är det andra politiker som förväntas, och måste, städa upp.

Vad som behövs är politiker som klarar av att fatta svåra beslut. Men valda delar av sådana beslut – inte minst fördragsändringar – är fullständigt oförankrade bland nästan alla EU:s folk. De fördrag EU styrs av i dag har ju gått igenom med skohorn. De olika europeiska folken vill inte att EU ska bestämma över de enskilda ländernas offentliga inkomster och utgifter, dvs skattenivåer och därmed välfärdsambitioner.

Dilemmat är tydligt. Vi vill inte ha marknadsdiktatur och inte heller mer överstatlighet. Gärna mer demokrati, men på mellanstatlig nivå. Den svaga länken är och förblir en gemensam valuta som medel för konvergens och inte som möjligt slutmål.

Ursula Berge

Mer läsning

Annons