Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eskil Erlandsson och kossorna

”I en tid när resistensproblemen ökar och vi skulle behöva strama upp djurskyddet vill Eskil Erlandsson släppa efter.” 

Annons

Så säger veterinären Örjan Ljungvall när han intervjuas i Svenska Dagbladet om pilotprojektet för villkorad läkemedelsanvändning bland mjölkbönder. Och det handlar onekligen om ett mycket märkligt projekt. Syftet är nämligen, eller ja, sägs i alla fall vara, att ”få ökad kontroll över och minska läkemedelsanvändningen”. Hur man tänker försöka uppnå detta? Håll i er nu: genom att låta djurägare ha vissa förstahandspreparat hemma och själva inleda behandling då vissa i förväg bestämda symtom uppträder. Jepp. Minskad användning skall åstadkommas genom att låta mjölkbönder ha ett antibiotikum hemma som de kan sätta in när de upptäcker symptom på sjukdom. För det är vad som avses med formuleringen. 

Varför jag skriver om det här? Därför att jag i en artikel 29 mars rörande antibiotikaresistens i en bisats nämnde detta projekt i allmänna ordalag och efter det fått upprörda mail från jordbrukssektorn, närmare bestämt från Lotta Zetterlund på Lantbrukarnas Riksförbund och Lotta Ternström-Hofverberg projektledare på Jordbruksverket för nämnda projekt. Knappast förvånande. Men det betyder inte att det där pilotprojektet blir till mer av en bra idé. 

Mjölkbönder är mjölkbönder. Företagare vars inkomst kommer från boskap. Mjölkbönder är inte veterinärer. Trots det vill alltså Eskil Erlandsson nu genom ett pilotprojekt studera om det kanske vore en god idé att låta svenska bönder behandla sina kor med antibiotika på egen hand. För det är i princip vad projektet går ut på. Teorin är att om svenska mjölkbönder tillåts behandla sina kor på egen hand skall mer tid frigöras för veterinärer att bedriva förebyggande arbete. Vilket skall skapa friskare boskapsbesättningar. Det vore naturligtvis alldeles lysande om det blev så. Frågan är dock hur en ökad tillgänglighet till antibiotika kommer stimulera svenska mjölkbönder att ägna sig åt förebyggande arbete för friskare boskap. Det verkar ungefär lika intelligent som att försöka få ner alkoholkonsumtionen genom att öka tillgängligheten.  

Det tycker dock vare sig Zetterlund eller Ternström-Hofverberg. Zetterlund skriver så här:

”Ja, man kan fundera över vad som skapar mest rädsla, för mig är det redaktörer som skriver om det som de inte förstår sig på och inte heller tar reda på hur det ligger till innan man går ut och skräms med sina inlägg. Det är just vad Jenny Wennberg gör 29 mars. Att skriva att Sverige för någon månad sedan gav mjölkbönderna rätt att själva ge sina djur penicillin är en ren lögn.”

Nja. Lögn och lögn. Det är ju snarare en alldeles korrekt beskrivning av vad som skett. Det är ju just detta pilotprojektet handlar om. 

Men Lotta Zetterberg är, till skillnad från mig, mjölkbonde. Och har därför en annan infallsvinkel än mig som konsument. Tydligen. 

Zetterlund fortsätter sedan i sin replik:

”När det gäller antibiotika- användningen så måste man ibland, likväl som att vi människor blir sjuka och behöver en behandling, även behandla sina djur. Det finns dock ingen som proppar sina djur fulla med antibiotika som Jenny antyder i sitt inlägg, all antibiotika är receptbelagd och måste skrivas ut av veterinär. Varje behandling som kostar ca 3 000–5 000 kronor innebär också en karenstid innan man åter igen kan skicka mjölken till mejeri för att säkerställa att inga antibiotikarester finns med i mjölken. På all mjölk tas ett prov ut i samband med hämtningen ute på gården, så alla kan vara helt lugna att det inte finns några antibiotika rester i mjölken.”

Nej. Och det är ju såklart jättebra att det inte finns antibiotikarester kvar i mjölken. Men det är inte det som avgör om det utvecklas resistens eller inte. Det avgörs av i vilken omfattning vi använder antibiotika. Ju mer antibiotika vi använder, oavsett om det handlar om vård av människor eller boskap, ju större risk för en ökad resistensutveckling. 

Vad som gör mig extremt provocerad med Zetterlunds svar på min artikel är att hon underlåter att tala om skälen till varför svenska kor över huvud taget behöver antibiotika. Mjölkkor drabbas nämligen ofta av juverinflammation. Vilket bland annat handlar om produktionsvillkoren. 

Lotta Ternström-Hofverberg har även hon hög svansföring i frågan när hon förkunnar att det handlar om ett projekt som utgör ”ett steg i det arbete som utförs för att dämpa resistensutvecklingen”. Men ska vi vara riktigt ärliga handlar det väl faktiskt mer om att göra det enklare för svenska bönder att behandla sina kor mot juverinflammationer. Fast det är klart, sånt får ju knappas Lotta Ternström-Hofverberg betalt för att säga. Som projektledare för ett projekt som riskerar öka antibiotikaanvändningen.

Mer läsning

Annons