Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett barns död

/
  • Pojken som bärs bort från stranden i Bodrum, Turkiet, hette Aylan Kurdi, var tre år, och dog på grund av europisk migrationslagstiftning.

Annons

Samtidigt som Angela Merkel under den senaste tiden klivit fram som en ledare för ett humanare Europa, har Stefan Löfven och Sveriges regering varit påtagligt frånvarande. En hel värld pratar om den globala mänskliga tragedi vi just nu ser, helt vanliga människor frågar sig vad de kan göra, och försöker göra vad de kan. Men i samtalet om detta fruktansvärda, är Sverige inte den starka stämma man borde vara.

Sverige och Tyskland utgör dock Europeiska undantag just nu. Tyskland har meddelat att man inte längre förhåller sig till förstalandsprincipen, det vill säga den regel i Dublinförordningen som säger att asyl skall sökas i det land en människa på flykt först inträdde i EU. Det är ett viktigt besked från Tyskland.

Trots att Sverige tar ansvar, för det gör vi, var Sveriges flyktingmottagande under förra året inte större än att vi tog emot något över 300 människor per 100 000 invånare. I år kommer vi ta emot 1900 kvotflyktingar, en kvot som borde höjas. Något som juristen Viktor Banke också startat ett upprop för.

I sociala medier läser jag uppmaningar om att inte dela bilder på döda barn. Detta apropå den bild som AP tog under onsdagen på en liten pojke vid namn Aylan Kurdi, 3 år, som spolades upp på en strand i Turkiet. Bilden är fruktansvärd. Men den är viktig.

Den politiska kraften i fotografier är känd. 1972 tog Nick Ut bilden som många anser bidrog till att USA drog sig ur Vietnamkriget. Fotografiet på en skrikande, naken 9 årig flicka, Phan Thi Kim Phuc, som springer efter en väg efter att ha blivit bränd av napalm är ett viktigt historiskt dokument i dag.

1993, fotograferar Paul Watson en död amerikansk soldat som släpas efter Mogadishus gator. Paul Watson vann Pulitzerpriset 1994 för sina bilder som bland annat publicerades i magasinet Time. Efter publiceringen av hans fotografier och CNNs rapportering blev hemmaopinionen så stark att Bill Clinton tvingades ta hem sina trupper från Somalia. Något som senare skulle komma att kallas CNN-effekten. Beslutet att dra tillbaka trupperna, kan dock starkt ifrågasättas.

Bilder, har kraft att förflytta en hel opinion. Att publicera den här typen av fotografier, när det sker för att belysa ett samhällsskeende vi omöjligt kan tillåtas stå passiva inför, är oerhört svårt att kalla oetiskt. Upprördheten är lätt att förstå. Men den borde först och främst riktas mot den lagstiftning och de politiska skeenden som gör att ett fotografi som det på Aylan Kurdi, över huvud taget tas.

Döden vid våra gränser, är ett skeende vi kan sätta stopp för. För faktum är att Aylan Kurdi inte hade behövt dö. Kriget i Syrien är ett resultat av mänskliga handlingar. Den europiska lagstiftning som tvingar människor in i döden, har beslutats om av EU och dess medlemsländer. Transportöransvaret, bristen på solidaritet ifråga om flyktingmottagande inom EU, taggtrådsstängslen vid Ungerns gräns till Serbien, detta är resultat av mänskliga handlingar och beslut. Det betyder också att människan har makten att förändra detta.

Kriget i Syrien och EUs migrationspolitik är frågor som berör även Arbetarbladets läsare. Aylan Kurdi kan vi inte längre rädda, men de som fortfarande lever, behöver vår hjälp. Oavsett om det handlar om att göra en insamling, skriva på ett upprop, bli språkvän, delta vid en manifestation, eller skänka pengar till organisationer som UNHCR, Röda Korset, Läkare utan gränser eller någon annan av de frivilligorganisationer som arbetar med att hjälpa människor runt om i världen och i Europa.

Just nu tycks det som om det enda som kan förändra EU-ländernas grymma och inhumana respons på den globala flyktingkatastrofen är opinionen. Angela Merkel och Tyskland tar ansvar just nu, men många andra länder avsäger sig allt ansvar.

Aylan Kurdi, 3 år, är bara en av tusentals människor som dött i sina försök att ta sig till Europa under de senaste åren. Men så här långt har tusentals döda förändrat mycket lite. Så här långt, har responsen från EUs medlemsländer handlat om att bygga stängsel, försämra villkoren för att göra landet mindre attraktivt för flyktingar att ta sig till och frånsäga sig allt ansvar för att inom unionen fördela ansvaret för att ta emot de som flyr.

Bilden på en liten pojke, iklädd röd tröja och blåa kortbyxor som död spolats upp på en strand i Turkiet, går inte att värja sig mot. Han hette Aylan Kurdi, var tre år, och dog på grund av europisk migrationslagstiftning. Till nyhetsbyrån Reuters säger hans far Abdullah Kurdi följande:

"The things that happened to us here, in the country where we took refuge to escape war in our homeland, we want the whole world to see this,"

"Det som hände oss här, i det land vi tog tillflykt i för att undkomma kriget i vårt hemland, vi vill att hela världen skall se detta."

Förhoppningsvis kommer den slumrande opinion som vaknat växa till en enad röst som pressar Europas politiker till handling och förpassar de som motsätter sig humanism till den politiska periferin. Politiker som rest stängsel i Ungern, som försämrat villkoren för flyktingar i Danmark, som står med armarna i kors när tusentals dör vid våra gränser, eller, som i Sverigedemokraternas fall, vill stänga dem.

Mer läsning

Annons