Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett fritt vänsterparti

/
  • Har stöd. Även om det finns en del av ordförandena som tycker att partiledaren Lars Ohly och övriga ledningen bör avgå sluter de flesta upp bakom partiledaren.

De tre rödgröna partiernas samarbete upphör. Och i förrgår hoppade Vänsterpartiet av samtalen om styrkan i Afghanistan. Frågan är vilken framtid Vänsterpartiet står inför?

Annons

Dagens Nyheter har ringt till Vänsterpartiets 24 distriktsordföranden för att utröna det. Det publicerades i går. Även om de flesta av ordförandena tycker att det rödgröna samarbetet inför valet var bra anser tre fjärdedelar av dem att det är bra att partiet går sin egen väg. Sedan går åsikterna isär om vilken denna V-väg är.

Även om det finns en del av ordförandena som tycker att partiledaren Lars Ohly och övriga ledningen bör avgå sluter de flesta upp bakom partiledaren.

Oavsett om v-ledningen är kvar eller byts ut står partiet inför ett vägskäl. Grovt sett finns två vägar. Den ena är den partiet verkar slå in på efter den rödgröna samverkan. Den kan kallas renläriga vägen.

Går partiet den driver det en politik i linje med vad dess få, ideologiskt övertygade, medlemmar vill. Den är vänsterliggande och renlärig. Denna har fördelarna att partiet mår bra av den eftersom medlemmarna vill ha det så. Och att med denna linje töjs politikens skala åt vänster.

Nackdelen är att troligen bara en liten del av väljarna, 5 procent, stöder detta.

Den andra vägen kan kallas kompromissernas väg. Det är dock den partiet verkar lämna. I valet gav denna visserligen dålig utdelning, knappt 6 procent i stöd.

Men om partiet går tålmodigt efter den driver partiet en politik som ligger närmare Socialdemokraterna. Många ideologiskt övertygade medlemmarna känner sig obekväma med det. Men det är en politik av detta klassiskt socialdemokratiska slag, med omfattande offentlig välfärd vars pris är högt skatteuttag, som gett partiet många väljare. Det var i valet 1998, med 12 procent. De väljarvinnande möjligheterna är vägens fördel. Nackdelen är att flera av medlemmarna ser det som högervridning.

Det är dock inte säkert att kompromissvägen ger Vänsterpartiet ökat väljarstöd, ens om partiet får ny partiledare och partiledning. Orsaken är att den ingrediens som gav Vänsterpartiet stort väljarstöd 1998 saknas. Det är att Socialdemokraterna sitter vid makten och för en politik, gärna ihop med ett borgerligt parti, som många S-väljare anser vara högerliggande.

1995 till 1998 fick Vänsterpartiet även draghjälp av den borgerliga pressen, som uppmärksammade missnöjet med den ekonomiska politik S-regeringen bedrev ihop med Centern.

I dag, med en borgerlig regering, har den borgerliga pressen inget intresse av att i onödan uppmärksamma Vänsterpartiet. Särskilt inte om partiet i vissa väljargrupper kan bli så populärt att partiet ökar, kanske fördubblar, sitt väljarstöd.

Vänsterpartiet har tillspetsat att fundera över vägvalet: renlärighet som riskerar att partiet åker ur riksdagen eller att närma sig S-politik som är väljarvinnande men vrider partiet åt mitten.  

Robert Sundberg

 

Mer läsning

Annons