Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett fundersamt grattis

/

Annons

Ett flickebarn är fött. Det är fint, det är vackert, det är lycka. Vi gläds med föräldrarna. Vi gläds med alla som blivit föräldrar. Att barn blir till är något fantastiskt. Alltid.

När nu detta är sagt; nog bör vi ta oss en ordentlig funderare på det här med monarkin? För är monarki verkligen något för ett modernt samhälle? Nä, nog har vi väl kommit längre än så?

Visst, det är gulligt och fint med slott, kungar och prinsessor. (Fast, nog passar det främst i sagorna?) Och visst. Victoria och Daniel har skött sina uppdrag jättefint. Det är inte deras kvaliteter som bör diskuteras. Det vi bör diskutera är monarkins plats i en modern demokrati.

Att landets statschef tillsätts genom arv, och inte genom val, är ett odemokratiskt och föråldrat tillvägagångssätt. Att ett nyfött barn redan har sina framtida arbetsuppgifter och sin religion utstakad strider mot alla demokratiska principer, inte minst den i Sverige grundlagsstiftande religionsfriheten.

Vår monark står helt utanför lagen. Han eller hon kan begå vilket brott som helst utan att riskera åtal eller straff. Det vill säga. Så länge han eller hon inte byter religion (protestantismen). Då, men bara då, kan vår monark avsättas. Det betyder att konsekvenserna blir större för vår regent om han eller hon byter religion än om han eller hon mördar någon. Det är inte rimligt på något sätt.

I dessa dagar har monarkins hejaklack högtidsdagar. Men även den Republikanska föreningen vädrar morgonluft. Under de senaste åren, i takt med att monarkin har diskuterats allt mer i samband med förlovning och bröllop i kungafamiljen, har medlemsantalet tredubblats. Och efter gårdagens händelse, födseln av en ny tronarvinge, kan nog föreningen räkna med att än fler inser det orimliga med att vår statschef tillsätts genom blodsband och inte efter kompetens och duglighet.

Den svenska monarkin är stadfäst i grundlagen. (För att ändra en grundlag krävs två riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan.) Tre partier, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kravet på en republik inskrivet i sina partiprogram. Men viljan att ta strid för frågan har varit ganska ljum. Republikanerna säger att de bidar sin tid. Det är inte läge att lyfta frågan i riksdagen förrän dess att opinionen har vaknat. Det är ett uppvaknande som sker allt snabbare.

Om stödet för monarkin minskar i samma takt som under de senaste tio åren har föreningen räknat ut att en majoritet av svenskarna kommer att vilja avskaffa monarkin om tolv år, 2024.

Under våren kommer föreningen att presentera en utredning som behandlar hur ett nytt statsskick kan se ut och hur det gamla kan avvecklas.

Detta i god tid för att riksdagen ska kunna ta ställning till frågan. Det är på tiden att frågan väcks.

För monarki bygger på att det är skillnader på människor, att vissa är mer värda än andra och att vissa kan stå utanför lagen. Ett modernt Sverige bör sträva mot jämlikhet, där alla har samma rättigheter, och samma skyldigheter. Det vill säga, alla människors lika värde. Därför bör monarkin avskaffas.

Frågan om monarkins vara eller icke vara är inte ny. Den har varit en het fråga under decennier. Ett exempel är den socialdemokratiske statsministern Hjalmar Branting som på sin tid kallade kungen för ”överklassens nickedocka” ett annat är författaren Vilhelm Moberg, som 1955 skrev pamfletten ”Därför är jag republikan”. Där uttrycker han sin frustration över en överhet som hånar jämlikheten. Det är en text som är lika aktuell i dag, över 50 år senare. Han sammanfattar det hela bra, kloke herr Moberg:

”Statsöverhuvud skall tillsättas genom lag, inte genom samlag”.

Mer läsning

Annons