Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett rött hjärta är grått, m m

Annons

Glädjande besked från doktorn och tre påsar piller som medskick över helgen. Permission beviljad, men inställning igen måndag morgon, 09.30 hos öron, näsa mun-doktorn, invandrad som så många andra jag möter under nästan 14 dagar på sjukhuset.

De talar begripligare svenska än de Sverigedemokrater som regelbundet hör av sig.

Jag töms på en matsked var, direkt ur min vänstra bihåla. På måndag dräneras resten av huvudet, det kan nog bli några skedar till. Långa nålar genom märg och ben, det krasar och knastrar, men jag känner ingenting. Sedan befrielse.

Den omtänksamme, resonerande överläkaren fastnar till slut för astma, men är ännu osäker på proppen i lungan; är den eller inte? Troligen ja, men... svårt att tolka röntgenbilderna. Svar nästa vecka, men redan nu lektioner om astmamedicinering. Verkar inte så komplicerat.

Och nu är hela jag skiktröntgad. Och befunnen fullt frisk. Bortsett från den eventuella och förargliga astman. Den kan man leva med.

Jag sneglade på det klappande hjärtat, direkt i teve! Några grå bilder av mitt röda, röda hjärta. Det håller mig i liv några decennier till. Magen i perfekt skick, huvudet likaså. Trots att det kan kännas segt.

Och, jag upprepar, vården lämnar inget åt slumpen. Dagliga (och varsamma nattliga) kontroller av blodets syresättning; den pendlar men går åt rätt håll. Armvecken blå, varenda ven igenomstucken, underarmarna som ömmande blålila fält. Dagliga leveranser av varmt blod, upptappat i tre tuber. Känner jag mig matt av att titta på?

Läkararkandidaterna ges chansen att hitta rätt med nålarna, det går så där. Men vi trivs under pickandet, de blir eleganta läkare om några år. En svag känsla av avundsjuka; borde inte också jag ha valt den banan?

Noteringar.

* Peter Englunds text om Dawit Isak var märkligt blek och platt.

* Kommunen köper Briggen Gerda, rustar upp den och sätter fart på seglandet. En överkomlig kommunal kostnad, och billigare än att låta båten gå på auktion, för en tiondel av värdet, eller så.

* Nya Strömvallen stiger upp ur resterna av de gamla läktarna. Glöm de storstilade planerna. Det finns sådär 50 kommunala miljoner undanlagda. De räcker en bra bit.

* Olov Matsson (torparolle@hotmail.com) gläds åt att den eventuella våldtäkten ”kommer att ge minst 100 ytterligare röster till Sverigedemokraterna i kommunvalet” och att han längtar till näst val då han lägger sin röst på SD och ger partiet ”en vågmästarroll”. Sådant parti, sådana väljare.

* Vellinge, en av de sista vita utposterna mot det mångkulturella Europa, ändrar sig och välkomnar (av nöd och tvång) några tiotal flyktingpojkar till den välmående, högerledda kommunen. Ordförande Lars-Ingvar Ljungmans hycklande är iskallt, hans bleka, runda ansikte rodnar ändå en aning.

* Maud Olofsson sitter snart fast i Vattenfalls väldiga turbiner. Varje gång hon tillför något kompliceras skeendet; var det verkligen hon som upptäckte pantsättningen av hela bolaget? Och det efter eller före genomfört hårdhänta politiska utrensningar? Pantsättning kunde sägas upp omedelbart, om någon, kanske Olofsson, krävt det. Det visste hon. En enda möjlig slutsats därför möjlig: Hon klarar inte jobbet. Och hon ljuger. Det blev runt 5 procent i senaste Sifo. Centern kan åka ut, som Kristdemokraterna. Det är väl därför Olofsson glada kvittrande övergått i stammande upprepningar av halvsanningar.

n Folkpartiet, som redan ser centern och KD på glid bort från riksdagen, öppnar alla dörrar för Miljöpartiet. Bara så kan högern vinna valet och regera vidare. Jan Björklund, som vill bygga nya kärnkraftverk, gå med i Nato och bedriva fullt krig i Afghanistan, pratar på. Han placerar Zlatans barndom på Balkan, inte i Rosengård. Han försöker lägga till rätta, men pinsamheten säger en del om den omvalde ledaren. Jag hör andra rosiga röster från stämman, ett parti som tror sig äga hela agendan. Det är lite rörande.

n Carl Bildt har svårt att dölja besvikelsen över den nya, ”minimalistiska” EU-toppen. En okänd belgisk regeringschef, en brittisk baronessa som aldrig deltagit eller vunnit ett val och har vaga kunskaper om utrikespolitik. EU förblir en lam anka i världspolitiken. Bildt och Tony Blair (oavsett vad man tycker om de två) hade gjort skillnad.

n Dagens Nyheter, men inte Carl Bildt, styr försiktigt bort från det svenska kriget i Afghanistan, ett krig som aldrig går att vinna, varken på slagfältet eller i civila kvarter. Sverige bör dra hem soldaterna och öka de civila insatserna. Att vinna afghanerna är något annat än att bomba civila, samarbeta med genomkorrupta ledare, staga upp en valfuskande president och ansluta till Obamas truppförstärkningar.

Mot aftonen går en sköterska runt på salarna och tar upp beställningar av nattamat. Vad önskas? En grov brödbit, kanske ost? E tt glas lingondricka och lite kaffe? Ett glas vitt? Inte det. Det hade jag fått i Danmark.

Mer läsning

Annons