Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett ruttet land

/
  • Utförsäkrad. I och med utförsäkringen stod Ilkka Konttaniemi helt utan försörjning för sig och sina barn.

Jag sitter och dricker kaffe vid Ilkkas köksbord i Hofors och jag tänker att vi lever i ett ruttet land. Ett land där vi offrar de människor som inte uppfyller kraven. I arbetslinjens namn.

Annons

I juni förra året sökte sig Ilkka Konttaniemi, 51 år, för första gången i sitt liv till socialtjänsten för försörjningsstöd.

Sitt första jobb hade Ilkka 37 år tidigare, som 14-åring när han planterade plantor hemma i skogen i Piteå. På gymnasiet läste han skogsbruk. Därefter har han jobbat. När jobben sinade hemma i Piteå flyttade han dit jobben fanns, till Hofors och Ovako Steel. Det var 1983.

Tio år senare kom första känningarna i nacken. Han fick nackspärr, men fortsatte jobba. Smärtan tilltog och Ilkka sjukskrevs på halvtid. År 2000 opererades han, en operation som misslyckades. Kotorna hamnade snett och Ilkka skadades permanent. Han konstaterades vara sjuk till 100 procent. Trots detta försökte han återgå till jobbet på järnverket. Det gick inte.

Tre år senare sades Ilkka upp från sitt jobb på grund av övertalighet. 1 april 2010 utförsäkrades Ilkka från sjukförsäkringen. Nu ansågs han plötsligt arbetsför till 100 procent.

– Konstigt, eftersom de hade samma underlag som då jag ansågs vara sjuk till 100 procent, säger Ilkka.

Han fick nya läkarintyg, som alla intygade att han inte kunde arbeta. Men de hjälpte inte.

– Jag orkade inte bråka. Att bli utförsäkrad sätter sig här också, säger Ilkka, och knackar sig i tinningen.

Ilkka har fyra barn, varav ett han har ensam vårdnad om. I och med utförsäkringen stod han helt utan försörjning för sig och sina barn.

– Först lånade jag pengar från mamma och brorsan. De sa att jag måste gå till socialen. Men jag ville inte. Det var så skämmigt.

Efter två månader utan någon inkomst tog han sig ändå till socialförvaltningen i Hofors. Där granskades Ilkkas ekonomi noga. Det konstaterades att han inte hade några tillgångar undangömda och han beviljades försörjningsstöd. Men, utförsäkringen innebar en ekonomisk smäll. Trots att sjukersättningen inte var så hög har Ilkka 4 000 kronor mindre i månaden att försörja sig på i dag.

– Man får skämmas. Som att man skulle vara sjuk med flit.

Han säger att han försöker se positivt på framtiden.

– Jo, visst har jag hoppet om ett jobb så småningom. Allt blir ju modernare. Ergonomiskt, menar jag. Jag kanske skulle klara att sitta och jobba. Men då måste jag utbilda mig först.

Ilkka är en bricka i spelet ”arbetslinjen”. Där Försäkringskassan har att rätta sig efter allt striktare regler, där arbetsmarknaden endast är till för en superarbetskraft och där svaga människor offras för att vi övriga ska få mer pengar i plånboken.

Men hade det inte varit mer samhällsekonomiskt att ge Ilkka det stöd han behöver? Rehabilitering, hjälpmedel och vidareutbildning? I gengäld skulle han kunna bidra med arbete efter förmåga. Och klarar han inte att jobba, så måste han få vara sjuk.

Människovärdet, hallå? Glömde ni det?

Mer läsning

Annons