Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Fackets rätt viktigast"

/
  • Känd som EU-kritisk. Marita Ulvskog är sedan 2009 EU-parlamentariker för Socialdemokraterna.

Den här veckan är ledarsidan nyfiken på: Marita Ulvskog, 59, före detta minister, partisekreterare och sedan 2009 EU-parlamentariker för Socialdemokraterna.

Annons

Vi träffas i EU-parlamentet i Strasbourg. Strax efter onsdagens alla omröstningar som handlat om allt från skogspolitik till ett register för lobbyister.

Hur kom det sig att du blev socialdemokrat?

– Jag är uppväxt i en vanlig arbetarfamilj med ett stort politiskt intresse. Halva min släkt har varit socialdemokrater och halva min släkt har varit kommunister. Min mamma och pappa var aktiva kommunister. Det fördes alltid vilda diskussioner i mitt hem, eftersom vi tyckte olika. Så det här med politik har jag haft med mig hela livet.

Gick du med i SSU som ung?

– Nej, jag har aldrig varit med i SSU. Jag var FNL-aktivist, den stora frågan för min generation var USA:s krig i Vietnam. Jag var inte socialdemokrat först. Men, i 1976 års val, då förlorade Socialdemokraterna makten efter att ha styrt landet i 44 år. Då blev jag socialdemokrat.

För att du var en sån som hejade på förlorarna?

– Nej, för att det blev mer på riktigt. Att vara mot makten är lite som en instinkt hos mig. När socialdemokratin förlorade makten så blev det i stället partier som redan hade den ekonomiska, kulturella och den mediala makten som även fick den politiska makten. Då tog jag ställning. Jag ringde och anmälde mig som partimedlem. Det är 35 år sedan.

Sedan, vad hände?

– Jag hade utbildat mig till journalist och arbetat på lokalradion, lokaltidningar och på Svenska Dagbladet. Efter 1976 jobbade jag på LO-tidningen i några år. Men jag var inte aktiv i partiet vare sig lokalt eller centralt. Sedan när vi vann 1982 års val, efter sex år i opposition, då fick jag frågan av Ingvar Carlsson om jag ville komma och jobba som pressekreterare åt honom. Han skulle bli vice statsminister.

Hur kände du honom?

– Jag hade intervjuat honom några gånger. Jag jobbade i åtta år som politisk rådgivare och pressekreterare åt honom. Men jag längtade tillbaka till journalistiken och sökte mig till Dalarna, där jag blev chefredaktör för Dalademokraten. 1994 ringde Ingvar igen. Då frågade han om jag ville bli minister i hans regering. Och det tackade jag ja till. Jag satt som minister i tio år. Sedan blev jag partisekreterare i det socialdemokratiska partiet. I nästan fem år.

Hur gick snacket efter valet 2006?

– Hur menar du då?

Ja, om partiledningen, din roll och så?

– Nää… Vi gjorde ju en valanalys som var väldigt ambitiös. Den handlade bland annat om att vi inte lyckades möta den bild som de borgerliga gav när de förde in det här begreppet om utanförskap. Och att de vann valet väldigt mycket på just det. Samtidigt som arbetslöshetssiffrorna två veckor efter valet visade att vi nådde målet att trycka ned den öppna arbetslösheten till fyra procent. Men det var ingenting vi klarade av att tala om för väljarna.

Hur kom det sig att det blev du som toppade partiets lista inför 2009 års EU-parlamentsval?

– Jag var ju känd som EU-kritisk och jag tror att det fanns en insikt i partiet att det finns många väljare som har en kritisk inställning till EU. Det var ingen stor diskussion.

Om man jämför med fyra år tidigare, då den ende EU-kritikern, Anna Hedh, placerades på 31:a plats… Tror du att partiet hade några diskussioner om detta denna gång? Eller det vet du väl antagligen?

– Ja… alltså det var ju jag som var ansvarig för Europaparlamentslistan. Så var det. Jag var alltså valberedningens ordförande. I valberedningen förde vi diskussioner om vilken person vi ville ha på första plats. Och vi landade i att vi ville ha en person som hade en EU-kritisk hållning. Vi enades om att vi skulle fråga Leif Pagrotsky. Jag höll på att bearbeta honom i flera månader. Men, han ville inte. Vi ville ha en känd person, och mitt namn var ju bekant för väljarna. Jag sa att jag skulle kunna tänka mig att ställa upp. Så jag valde att lämna över valberedningsuppdraget till Mona Sahlin. Alla ställde sig bakom detta.

Och nu har du kommit hit. Känner du att det är meningsfullt?

– Jaa… vad ska jag säga. Alltså, det är en enorm apparat detta. Vi lagstiftar ju en hel del, på detaljnivå, på områden där vi inte bör lagstifta. Ibland måste vi stå i vägen för detta, och ibland klarar vi av att stå i vägen. Sedan finns det andra områden där vi (de svenska Socialdemokraterna) verkligen vill att EU ska göra mer. Till exempel reglera finansmarknaden och miljö- och klimatfrågor.

Du har ju slagits en hel del för fackliga rättigheter inom EU. Hur har arbetsmarknaden förändrats för svenska arbetare i och med EU-inträdet?

– På EU-nivå har bestämmelserna för utstationeringsdirektivet (när en arbetare lämnar sitt eget land för att jobba) förändrats radikalt. Förut var direktivet en miniminivå, sämre villkor än så här fick det inte vara. Det var helt okej, inga problem för oss, eftersom vi hade mycket bättre villkor. Men så ändrade man sig, så att det här i stället blev en maximinivå. Det innebär olika lön för lika arbete, att man ställer löntagare mot löntagare och skapar väldigt obehagliga samhällskonflikter.

Men finns det inte något positivt när det gäller arbetsrätten?

– Jo, det pågår ett arbete just nu som vi hoppas ska reda upp den här oredan på arbetsmarknaden. Vi hoppas mycket på det. Att återvinna de fackliga rättigheterna, det är vår viktigaste fråga. Det handlar om vilket samhälle vi vill se om 20 år. Om det är stenhårda konflikter med stora motsättningar och stark främlingsfientlighet eller om det är ett samhälle som hör ihop.

Marita Ulvskog

Ålder: 59 år.

Bor: Solna.

Familj: Man, två barn, två barnbarn.

Bakgrund: Journalist, 18 år i regeringskansliet, tio av dem som civilminister och kulturminister. Partisekreterare.

Aktuell: Vice ordförande för SPD-gruppen (Socialdemokraterna) i Europaparlamentet.

Mer läsning

Annons