Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fasta handslag– Äkta leenden

Annons

1 maj. Arbetarnas högtidsdag. Wanja Lundby-Wedin håller ödestal i Stockholm. Mona Sahlin är hårt pressad och går in på scenen med opinionssiffror som tyvärr inte skiner i kapp med majsolen i ryggen.

Tar bilen till Ockelbo. Där känns allt det där så väldigt avlägset, i ett samhälle där alla får plats, handslagen är fasta och leendena äkta.

”Vi vill ha en ishall!” står det på ett av plakaten. På ett annat, ”Vi ska ha en ishall!”. Det ena något vädjande, det andra mer uppfodrande. En viktig lokal fråga för de hockeyintresserade pojkarna som går i demonstrationståget den här dagen, sida vid sida med kraven på ett rättvisare och rödare Sverige.

1 maj i Ockelbo gör det lätt att tro och hoppas på en Socialdemokrati som kommer lyfta. Där och på många andra platser runt om i landet finns engagerade människor som är partiets verkliga växtkraft.

Lämnar Ockelbo. På redaktionen går jag in på Facebook. Där har partiombudsmannen Ewa Jansson lagt upp följande status;

Det finns mycket att demonstrera emot denna dag. Och många verkar ha tagit chansen.

Går igenom nyheterna på webben. I Lund trodde man att lokal med plats för 600 skulle räcka när Mona Sahlin skulle tala. Det gjorde det inte. Dubbelt så många dök upp.

Wanja Lundby-Wedin verkar ha tagit sig igenom första maj med äran i behåll. Hon bad om ursäkt. Konstaterade att det ibland blir fel. Som i fråga om AMF. Det blir förhoppningsvis början på något nytt.

Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons