Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fattigdom – en livsstil

/
  • Dålig start. Barn som är upptagna med att bidra till familjens överlevnad riskerar att hamna efter från start och aldrig komma ikapp, av det enkla skälet att tid och energi måste läggas på annat än att utvecklas och realisera sin potential.

Annons

Barnfattigdom är ett ord som används i ett land som tappat delar av sin empatiska förmåga.

Någonstans efter vägen har vi börjat se sjukdom och arbetslöshet bland vuxna som ett aktivt livsstilsval. Det innebär indirekt att vi också förlorat vår empati för alla de barn som i dag växer upp i fattiga hem.

Men barn är trots det fortfarande lättare att ömma för än vuxna, därför är det inte heller så konstigt att Socialdemokraterna valt att lyfta upp frågan om barnfattigdomen högst upp på agendan.

Den går trots allt fortfarande att få gehör för, till skillnad från fattigdomen bland föräldrarna, trots att barnfattigdom aldrig i någon egentlig mening kan separeras från vuxnas fattigdom.

Barn som är fattiga är det på grund av att deras föräldrar är fattiga.

Sedan 2002 har Rädda Barnen presenterat en årlig rapport rörande barnfattigdomen i Sverige. Årets rapport visar att familjepolitikens träffsäkerhet minskat och att den i allt lägre utsträckning utjämnar de växande inkomstskillnaderna. För 10 år sedan reducerade familjepolitiken andelen familjer som levde i fattigdom till 8–9 procent. I dag är motsvarande siffra 15 procent. Idag lever 220 000 svenska barn i fattigdom. Ett faktum som barn- och äldreminister Maria Larsson igår kommenterade så här i Ekot:

”Ja, träffsäkerheten har minskat i den ekonomiska familjepolitiken.”

Om det nu är så att vår regering ser problemet med sin politik; hur kan det i så fall komma sig att några åtgärder inte vidtas för att korrigera den?

Barn som växer upp i fattiga hem blir tidigt medvetna om den fattigdom som råder. Barn som växer upp i fattiga hem förnekas möjligheter till utveckling som kommer med att exempelvis ha råd med en dator och bredbandsuppkoppling.

Barn som är upptagna med att bidra till familjens överlevnad riskerar att hamna efter från start och aldrig komma ikapp, av det enkla skälet att tid och energi måste läggas på annat än att utvecklas och realisera sin potential.

En ökande barnfattigdom bygger därmed också grunden för ett samhälle med minskad social mobilitet och ett ökande utanförskap.

Det är en oacceptabel kollektiv förlust som i slutändan riskerar hämma både svensk utveckling och tillväxt.

Mer läsning

Annons