Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Festivalsommaren som slutade handla om musik

/
  • Fenomenet att (särskilt) flickor och kvinnor utsätts för sexuella ofredanden på offentliga platser är tyvärr inte nytt.

Annons

Storsjöyran närmar sig. Många är vi som ser fram emot musikalisk folkfest på gatorna i Östersund. Men festivalsommaren 2016 har kommit att associeras med något helt annat än musik.

Bara i samband med Bråvallafestivalen i Norrköping, Putte i Parken i Karlstad och Peace & Love i Borlänge har cirka 60 sexuella ofredanden, fem våldtäkter och ett våldtäktsförsök rapporterats. Därtill lär mörkertalet vara stort.

Det är en oerhört tragisk utveckling som lägger en blöt filt av rädsla över vad som borde vara en härlig sommarupplevelse.

Värmlandspolisen fick ta emot kritik från justitiekanslern för att de gick ut med signalement om att förövarna var ensamkommande flyktingbarn. Det var även samma diskussion då förra årets sexuella trakasserier uppdagades i samband med festivalen We Are Sthlm.

Antalet övergrepp är fler än vanligt. Men fenomenet att (särskilt) flickor och kvinnor utsätts för sexuella ofredanden på offentliga platser, med mycket folk, där det är svårt att urskilja någon förövare, är tyvärr inte nytt.

Problemet med mäns våld mot kvinnor, sexuella trakasserier och sexualbrott pågår precis hela tiden, varje dag i det här landet såväl som i andra länder.

I år har polisen valt att uppmärksamma festivalproblemet med den kritiserade armbandskampanjen "Tafsa inte". Armbandet delas ut till alla, oavsett kön, och har som syfte att skapa diskussion kring sexuella ofredanden.

Kampanjen har fått utstå mycket kritik, bland annat av kriminologen och författaren Leif GW Persson. Det enda armband som duger är handfängsel, osar det från kritikerna.

Ja, visst är det så. När väl en förövare är identifierad. Till dess är det attityder och respekt för andras kroppar som är avgörande för om ett övergrepp sker eller inte.

"Men det är ju ensamkommande flyktingbarn med en dålig kvinnosyn som är förövarna" ropas det i samma sekund som någon nämner vikten av preventivt arbete.

Det kanske det är i vissa fall, det kan bara polisen svara på i samband med ett gripande. Men problemet med sexuellt våld har funnits långt innan ensamkommande flyktingbarn började komma till Sverige.

Ringar vi in sommarens fall av sexuella övergrepp som en migrationsfråga missar vi helt grundproblematiken: mäns våld mot kvinnor.

Visst kan man anse att ett armband är en fånig skyltfönsterkampanj av en hårt kritiserad polisledning som måste visa att de gör något åt problemet. Men ingen har heller påstått att armbanden har en magisk effekt för att få förövarna att sluta förgripa sig på flickor och kvinnor i publiken.

För det krävs det helt andra resurser. Resurser som man får hoppas att polisen har inför sommarens kommande festivaler.

Kameraövervakning i realtid prövades nyligen, men trots det upptäcktes inte de övergrepp som samtidigt pågick i publiken.

Fler poliser och väktare är nödvändigt, men med största sannolikhet är det ändå inte tillräckligt eftersom de inte kan vara överallt samtidigt. Däremot kan många poliser och ordningsvakter säkert ha en avskräckande effekt. Som komplement till polis och ordningsvakter kan tjej- och kvinnojourer och festivalvolontärer fylla en viktig funktion med att vara extra ögon och öron, och erbjuda stöttning till de som drabbas.

Men i slutändan kvartstår det allra viktigaste: Preventivt arbete och att ständigt föra en diskussion om värderingar och allas rätt till sin egen kropp.

Det gäller inte bara på festivalområdet.

Mer läsning

Annons