Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fimpa rökarna?

Den som röker dör, många tidigare än nödvändigt. Och att röka är att dö en smula, en bit för varje cigarrett. På ett år blir det sådär 7–8 000 döda. Det känns ju onödigt.

Annons

Den som hört en storrökare gå i en trappa gör sig beredd att rädda liv. Den som ser några rökare samlade för ett gemensamt bloss noterar att rökning är en klassfråga. Handens män och kvinnor huttrar i rökdimmorna, tankens använder sig av andra, mer sofistikerade droger.

Under några år minskade rökandet, men nu ökar det igen. Ingen vet riktigt varför, mer än att unga röker för att det är tufft, eller en korkad rit på väg mot vuxenvärlden. Äldre rökare har svårt att sluta, trots att de inte är okunniga om de möjliga och hotfulla konsekvenserna. De borde få mer hjälp.

Den som inte röker gör det lätt för sig: Fler förbud. Det fungerar men känns kanske inte riktigt bekvämt. Och varför förstår inte rökaren sitt eget bästa?

Rökförbudet på krogen var visst ett steg mot stalinism, men nu är det väl ingen som vill ha tillbaka röken runt matborden. Rökförbud i offentliga miljöer är ju självklart.

Nästa steg borde var förbud utanför krogen och ett totalförbud mot marknadsföring. Och neutrala tobakspaket, snart lag i Australien, kan vara bra, gärna i kombination med en ordentlig prishöjning.

Men minskat rökande kräver slut på daltandet med rökarna, och tuffare politiker. Här i landet präglas politikerna av ”lagom”; måttliga prishöjningar, överkomliga straff, tandlösa regler. Var god rök med måtta, ungefär.

Och 6 000 döda är ju ändå bättre än 7 000.

Mer läsning

Annons