Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finanskrisen drabbar även de fattiga

Nyligen besökte jag Washington och fick i stormens finansiella öga ta del av nya perspektiv på finanskrisen.

Annons

Alla vet att USA:s finanspolitik och Bushadministrationens tro på marknaden bidragit till krisen. Vi själva brottas dagligen med nya varsel och en bilindustri som blöder. Men det finns andra som redan är utsatta och som kommer att drabbas ännu hårdare.

Världen har genom de så kallade Milleniemålen utfäst att halvera fattigdomen, bidra till att alla pojkar och flickor får grundläggande utbildning och minska barnadödligheten. De flesta av målen ska uppnås till år 2015. Målen är generella men man ska komma ihåg att de rör 100-tals miljoner människor på jorden som direkt är beroende av hur framgångsrikt arbetet blir med att uppnå de åtta målen. Krisen drabbar även detta arbete bland anat genom att biståndet minskar.

Många fattiga länder lever av att de som arbetar utomlands skickar hem pengar till sina familjer. Detta har under det senaste halvåret minskat dramatiskt eftersom många gästarbetare har förlorat sina arbeten. Investeringarna i Afrika har enligt de senaste prognoserna ändrats på ett år till rekordlåga nivåer. Det kommer att få konsekvenser.

Historien är full av exempel på politiska ytterligheter som drar nytta av människors missnöje. Vi har anledning att oroa oss för vårt eget samhälle. Men att tro att världen blir bättre och säkrare om alla bara tänker på sitt eget är farligt. Jag vill inte jämföra med 1930-talet men det räcker att påminna om vad som kom ur kaoset då för att kanske få några fler att tänka till. Vi ska också komma ihåg att världen tack vare globaliseringen på gott och ont är avsevärt mycket mer sammanflätad nu än då. Globalisering har bidragit till krisen men den kan också bli vår räddning om de internationella institutionerna, IMF, världsbanken men även FN fungerar. Det förutsätter politiskt ledarskap av vår egen regering och andras på både nationell såväl som internationell nivå.

Solidaritet är en vacker fras som ibland missbrukas. Vi har inte råd att inte visa solidaritet med de mest utsatta – för om vi inte gör det så kommer vi själva att drabbas än värre av krisen. En återhämtning i ekonomin förutsätter att länder är politiskt stabila. Fred och utveckling även i fattiga länder bidrar till en ökad världshandel.

Jag blev skrämd av besöket i Washington, över allvaret i den ekonomiska krisen, men hoppfull om att det finns internationella institutioner som nu agerar. Vårt eget ansvar i krishanteringen är att se längre än den egna nationsgränsen och i krisen även kunna se andras lidande.

Mer läsning

Annons