Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Folkhemmet 2.0

/

Annons

Igår kom besked om att en förundersökning nu inleds mot Håkan Juholt. Ett förödande besked. Oavsett vilket resultatet blir av förundersökningen.

Fredagens presskonferens var ett skolexempel på krishantering. Håkan Juholt erkände sitt misstag och bad om ursäkt. Sedan kom helgen och det totala haveriet. Juholt skrev statusuppdatering på Facebook. Sedan talade han ut inför TT. Men då fanns redan uppgifter från anonyma källor om att Juholt var en lögnare. Och det enda Juholt sade var exakt samma sak som han sa i fredags. Att han gjort fel. Att han borde vetat bättre. Håkan Juholts stab är uppenbart oförmögen att hantera den uppkomna situationen. Annars hade söndagens uttalanden handlat om fakta.

Alla studier inom kommunikationsvetenskap visar att ett negativt budskap sätter sig lättare och bättre än någon annan form av budskap. Även om ett påstående visar sig vara ren lögn finns svärtan och misstankarna ändå kvar, vilket gör det väldigt svårt, om än inte omöjligt, att återuppbygga det förtroende som gått förlorat.

Håkan Juholts namn är därför nersvärtat, även om förundersökningen läggs ner. Skandalrubrikerna om fusk kommer följa honom under resten av hans karriär, precis som Toblerone-härvan blev Mona Sahlins ständige följeslagare. Preskriptionstiden för tillstymmelsen till en förseelse är mycket, mycket lång i de svenska stugorna. Och medierna glömmer aldrig. I alla fall inte när det handlar om Socialdemokrater.

Och det riktigt sorgliga är att allt detta hade kunnat undvikas.

Vi är många som höjt våra röster för en annan och mer idéburen politisk agenda, starkare förankrad i ideologi än i opinionsmätningar. Men det samtalet ligger tyvärr ännu framför Socialdemokraterna.

Vi var många som ville se en annan nomineringsprocess till partiledarposten. Men partiet lyssnade inte. Socialdemokraterna höll sig krampaktigt fast vid den slutna processen. Vem som skulle bli partiordförande avgjordes bakom stängda dörrar. Ett otidsenligt förfarande som blev till en symbol över allt som är fel med Socialdemokraterna.

En ruttnande rörelse måste precis som ett ruttnande hus restaureras från grunden. Det räcker inte med att lappa och laga. Det räcker inte med att välja en ny ordförande. Det struntade Socialdemokraterna i. Och nu ser vi resultatet.

Socialdemokraterna måste en gång för alla göra upp med den partikultur och organisationsstruktur inom vilken inkompetens och vänskapskorruption kan frodas. Vill partiet överleva måste man ta ett brett politiskt samtal om hur Folkhemmet 2.0 egentligen skall byggas.

Igår tog Socialdemokratiska arbetarepartiet steget från att vara ett parti i kris till att vara ett parti som balanserar farligt nära gränsen till kollaps. Vägen tillbaka går genom att skapa en organisation med högt i tak för tanken som slutligen tar samtalet om politiken.

För det är just politiken som utgör grunden för en livskraftig rörelse av relevans.

Mer läsning

Annons