Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förlorande och vinnande regeringar

Annons

Är det lättare för oppositionen än regeringen att vinna val? Frågan har inget givet svar. Eller rättare sagt så varierar svaret över tid. Detta därför att det är flera faktorer som påverkar utgången av val. Några är den ekonomiska konjunkturen, det utrikes- och säkerhetspolitiska läget och partiernas kampanjinsatser.

I Sverige har det under de senaste fyra årtiondena varit oppositionen som haft lättare att öka i väljarstöd. I de tolv valen de senaste 40 åren har regeringen i alla val, utom ett, tappat i väljarstöd.

De socialdemokratiska regeringarna i början av 1970-talet, under den nya partiledaren Olof Palme, tappade väljarterräng. Till slut förlorade Socialdemokraterna och Palme regeringsmakten 1976.

För de borgerliga partierna gick det också utför sedan de kom i regeringsställning 1976. Det skedde med centerledaren Thorbjörn Fälldin som statsminister alla år utom ett då folkpartiledaren Ola Ullsten innehade ämbetet.

Det borgerliga blocket förlorade regeringsmakten 1982. Den S-regering som trädde till då, med Palme som statsminister, hade efter en ökning för Socialdemokraterna fler mandat än de borgerliga partierna i riksdagen. Men i valet 1985 tappade S-partiet väljare och borgarna i riksdagen blev större mandatmässigt.

Detta val kan tjäna som exempel på hur oppositionens förslag sammantaget ofta är ohållbara, men attraktiva var för sig. Moderaterna lovade skattesänkningar. Samtidigt lovade Folkpartiet förbättringar i välfärden, med bland annat eget rum för personer som var i långvården.

De som regerar har svårare att ställa ut oförenliga vallöften. Så var det i alla fall på 70- och 80-talen och tidigt 90-tal.

I valet 1988, då Miljöpartiet kom in i riksdagen, tappade Socialdemokraterna med Ingvar Carlsson som ledare och statsminister ytterligare väljare. Men de borgerliga partierna tappade mer och blev som block räknat mindre än Socialdemokraterna.

I valet 1991 tappade Socialdemokraterna så mycket väljare att partiet miste regeringsmakten. Oppositionen, ledda av Moderaterna och dess ledare Carl Bildt, vann valet.

Men de fyra borgerliga partierna saknade fyra mandat för majoritet. Först om det i riksdagen nya partiet Ny Demokrati räknades till borgerligheten nådde de riksdagsmajoritet. En svag minoritetsregering ledd av M-ledaren Bildt regerade och Sveriges ekonomi blev dålig.

Redan i valet tre år senare röstade väljarna bort den borgerliga regeringen och Ny Demokrati. Den S-regering som trädde till, ledd av Carlsson till en början men från mars 1996 ledd av Göran Persson, tappade dock många väljare i valet 1998. Ett skäl var att partiet vidtagit hårda, impopulära saneringar av statens finanser, till en del ihop med Centerpartiet.

Men S-regeringen kunde sitta kvar tack vare att Vänsterpartiet gick fram i valet det året och att det partiet och Miljöpartiet samverkade om statens ekonomi med den försvagade S-regeringen.

Sedan kom valet 2002, det enda sedan 1968 då en regering ökat i väljarstöd. Göran Perssons S-parti nådde nästan 40 procent och kunde fortsätta regera, dock med stöd av Vänster- och Miljöpartierna av vilket det förra tappade väljare. På utrikespolitiska fronten var läget otryggt efter terrordåden i USA den elfte september 2001. Det gynnade S-regeringen.

Valet 2006 vann den borgerliga oppositionen, ledd av moderatledaren Fredrik Reinfeldt. Perssons S-regering fick avgå. Det skedde trots att det var god konjunktur och statens finanser var i gott skick. Borgarna fick emellertid bara 48,2 procent av rösterna, som ändå gav en majoritet i riksdagen.

Att döma av de senaste fyra årtiondenas val borde alliansregeringen få det svårt att bli omvald. I regel tappar ju regeringen väljare och oppositionen går fram.

Särskilt det faktum att arbetslösheten är hög, nästan tio procent, borde det missgynna regeringen. Men trenden med regeringar som tappar väljarstöd kanske bryts, likt i valet 2002 där regeringen dock delvis gynnades av utrikes händelser.

Klart är att den borgerliga alliansen kommer att ha draghjälp av sitt övertag i medierna och dess dagspress samt stora borgerliga kampanjresurser. Ska S-ledaren Mona Sahlins rödgröna opposition vinna valet måste den kämpa hårt, trots att den borgerliga regeringen har valhistoriken emot sig.

Robert Sandberg

Mer läsning

Annons