Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Friheten och integriteten är värda att försvara

Annons

Så är vi där igen. Terrorattentat i Bryssel, Europas högkvarter, och en presskonferens med Stefan Löfven. Precis som i samband med attentaten mot Paris talar Stefan Löfven även denna gång om lagstiftning som berör hemlig dataavläsning. Avläsning som skall göras av myndigheter som redan idag har svårt att hantera den information man insamlar och har tillgång till. Ett förslag som när det lades fram för första gången 2005 mötte skarp kritik från bland annat advokatsamfundet, eftersom riskerna för integritetskränkningar är uppenbara.

Med terroristangrepp höjs de politiska rösterna för ytterligare övervakning av sin befolkning automatiskt. Beskedet är alltid det samma; ge upp delar av din integritet och frihet för att kanske vinna ytterligare säkerhet.

Problemet är dock att de som kräver att vi ska riskera vår integritet och frihet, aldrig kan garantera oss att vår uppoffring leder till att vår säkerhet ökar.

Tittar vi på hur myndigheter som polisväsendet och Säpo hanterar den information de redan har tillgång till, är det tyvärr tydligt att det finns skäl att vara skeptisk till politiska propåer om att lagstifta om ytterligare möjligheter att inhämta information om oss.

Information om oss missbrukas redan. Romregistret och registret över våldsutsatta kvinnor är bara två av flera exempel på hur information kan missbrukas. Och trots det, är alltså den standardiserade politiska lösningen på terroristbekämpningen att ge myndigheter som redan missbrukar information om oss, tillgång till ännu mer information om oss.

Dragkampen är ständigt pågående. 2013 ville exempelvis Säpo få möjlighet att fritt kunna hämta uppgifter från operatörer som man anser sig behöva för att lösa och förhindra brott. Vem vi ringt och smsat, när vi gjort det, vem vi mejlat och var vi befunnit oss när vi gjort det ansåg Säpo vara information som de borde ges fri tillgång till att inhämta. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden var raka i sin respons, varje sådant ärende skulle inte finnas möjlighet att granska från deras sida. Informationsinhämtning om människor utan granskning och insyn, öppnar upp för möjligheter till missbruk av information som utgör ett direkt hot mot vår demokrati. I denna del får vi inte vara naiva.

I uttalande efter uttalanden från säkerhets- och integritetsskyddsnämnden syns argumenten för ett fortsatt medborgerligt försvar mot lagstiftning och åtgärder som riskerar leda till kränkningar av vår frihet och integritet. I ett uttalande från nämnden från februari i år konstateras exempelvis att polisens behandling av personuppgifter i uppsamling om inhemsk terrorism förvisso fungerar väl. Men att det finns brister i form av att felaktiga känsliga personuppgifter förts in i ett dokument, samt att någon logguppföljning inte gjorts rörande hur uppgiftssamlingen egentligen använts.

I uppgiftssamlingen rörande inhemsk terrorism hamnar fem rumänska medborgare när en fordonskontroll av en minibuss genomförs. När nämnden granskar uppgiftssamlingen konstaterar man att personuppgifter rörande de fem medborgarna behandlats i uppgiftssamlingen trots att "de inte behövdes för det angivna ändamålet med uppgiftssamlingen". I samband med nämndens granskning plockar polisen bort uppgifterna.

I en annan granskning tittar nämnden på uppgifter om barn hos Säpo. Hos Säpo finns uppgifter om barn så unga som bara 10 år registrerade bland annat på grund av deras föräldrars politiska engagemang. Ifråga om registreringen av barn anmärker nämnden på att gallring av personuppgifter inte sker automatiskt.

Polisens signalementregister har 27 000 användare tillgång till. När nämnden granskar registret konstaterar man "systematiska brister vad gäller gallringen" i det äldre av de två registren.

I fall efter fall som nämnden granskar finns brister som tillsammans visar på problematiken i att ge myndigheter som Säpo, polis och åklagare ett allt för stort mandat ifråga om informationshämtning. Den mänskliga faktorn, brister i It-system, eftersläpande gallring och andra faktorer gör det omöjligt att garantera ett absolut integritetsskydd för individen.

Så när politiker talar om vikten av ökade möjligheter till övervakning av datatrafik och tillgång till information för myndigheter, gör de detta utan att vare sig kunna garantera vår säkerhet, eller att information om oss inte hanteras felaktigt.

Det innebär också att vad som begärs av oss ifråga om tilltro till såväl det politiska systemet som myndigheter, är en orimlig begäran.

Mer läsning

Annons