Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gaddafis sista strid

Annons

Rätt hastighet?

Från 60 till 30, 60 till 40 och så 30 i centrala stan. 80 en bit utanför, och 90 för den som lämnar Gävle.

Men då kan det också vara 80, 70 eller vilken hastighet som helst. Det är väl upplagt för dryga böter för den som inte ser upp. Eller på hastighetsmätaren.

40 är rätt säkert

De nya fartgränserna sägs öka säkerheten och minska olyckorna. Kanske det, men några skyltar förblir obegripliga. 80 mot Furuvik, på den bästa, och delvis upplysta, vägen är fortfarande ett mysterium.

Men 40 som bashastighet runt centrum är väl avvägt. Eller säkert.

Posören gömmer sig, rädd för sitt eget folk. Men de stora gesterna, de yviga anklagelserna, de våldsamma utfallen består. Upproret, förklarar diktatorn, är regisserat och inspirerat av al-Qaida, bin Ladin och knarkhandlare. De som kräver frihet, demokrati och ett nytt Libyen har drogats och lurats av krafter utifrån.

Så agerar den som inte förstår att tiden runnit ut, att förändring kommer och att de förtryckta nu lämpar diktaturen över bord.

Den siste att inse vad som händer är den utpekade själv.

Det folk han kuvat och förtryckt i 40 år har rest sig, när han trodde att det fortfarande stod böjt och undergivet. De som ofattbart modigt tagit friheten på allvar har han ju låst in, torterat och glömt bort.

Ingen kunde rubba makten och prakten, hela riket stod på säker grund. En armé mot hela folket, och utgången av den möjliga konfrontationen given.

Men Gaddafi och hans krets har inte förstått kraften i en folklig resning, när friheten är nära stiger beslutsamheten och modet. Obeväpnade i tusental mot galningens mordpatruller, och folket segrar. Det går inte att döda ett helt folk, även om Gaddafi tror det.

Hur kan ni svika mig, frågar han retoriskt. Han verkar lika förvånad, och sviken som alla diktatorer inför den sista dagen eller timmen.

Nu öppnas fängelserna och tortyrkamrarna töms, vittnen träder fram och berättar om grymheter på gränsen till det uthärdliga. När diktatorn sänder sitt flyg och sin legoarmé mot sina landsmän återstår inget inget annat än det förutbestämda nederlaget.

Gaddafi kommer att störtas eller omhändertas av de han plågat i så många år. Demokrati är faktiskt möjlig.

Mer läsning

Annons