Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

God Jul, eller lagom

/
  • PROTESTER. Demonstranter fyller gatorna i Aten, Rom, Dublin och London. Den ekonomiska krisen trasar sönder glesa skyddsnät och arbetslösheten skenar. I Sverige forms ett samhälle där två tredjedelar har det hyggligt och den tredje delen bildar köer utanför socialkontoren.

Annons

Bilderna flimrar förbi, nya protester i Aten. I London ställer studenterna upp sig för en bred manifestation mot högerregeringens chockhöjda studieavgifter. Irland samlar väldiga protester mot EU:s krav på utsvältning, sänkta löner och utglesade, av redan glesa skyddsnät.

Spanien på tur, sedan Portugal. Långivarna, bland dem Anders Borg, skriver ut hårda, för att inte säga ultimativa krav för de miljarder som håller statskonkursen borta, åtminstone några månader.

Seden väntar omstart, Grekland knäar och klarar sig inte utan EU:s resande bankirer. Irland är fortsatt skakigt och den ibiriska halvön darrar till när underskott, arbetslöshet och tillväxt summeras.

Men bankerna, så sorglöst givmilda med miljoner och miljarder, har återhämtat sig. Jag läser om försiktighet med bonusar, för att inte irritera regering och kunder. Direktörerna sopar ändå hem extra miljoner för arbete de redan fått furstligt betalt för. En lokal direktör tar med sig 27 miljoner, plus pensionen, när han ofrivilligt lämnar direktionsvåningen.

Jag ser över mitt eget avgångsvederlag, efter 40 hårda år i firman. Några tiotal sparade semesterdagar kan ge ett par tusen, om inte de snåla cheferna kräver semesteruttag i svinkalla februari. Jag får väl hota med facket. Ännu är det ju tillåtet att jobba.

Men detta är den sista julen på kontoret och snart väntar den eviga ledigheten, jag räknar med att den sträcks ut över minst 20, eller varför inte 30 år. Men pensionen devalveras och pensionsskatten urholkar plånboken. Hårda bud för den som dignar under högerregeringens riktade skattepolitik, mer åt de redan proppmätta och ännu mer till de stenrika.

De lokala högerföreträdarna jublar över skatterna, näringspolitiken, statsfinanserna, Försäkringskassan och den lyckosamma arbetslinjen. Den har, som det var menat, sorterat ut latoxar, låtsassjuka och halvfriska förtidspensionärer. Nu hamnar nästan alla i fas 3 där socialkontoret står för det livsuppehållande ekonomiska stödet.

Två tredjedelar av befolkningen lever hyggligt, den tredje delen har inget gott att vänta från klassregeringen. Den egna plånboken, påfylld med några hundra, är viktigare än solidariteten med de som knappt har någonting. De blir allt fler. Antalet fattiga barn räknas till nya nivåer. Fattigdomen ökar. Sverige byggs om, och Moderaterna växer så det knakar.

Makten koncentreras när politiken vävs samman med näringsliv och förmögenhetsägarna. En borgerlig hegemoni lägger sig som en dimma över riket.

Och arbetslösheten ligger kvar kring åtta procent. Det finns pengar för att få igång en riktig arbetslinje, men Borg väljer att betala av på statsskulden. Ett medvetet val, det också.

Den mer sofistikerade högern, den med mänskligt ansikte, har problem med ideologins gränser. Går de att överträda, om fickorna fylls av kontanter? Eller kräver anständigheten att de politiska motståndarna hålls utanför valets smärtsamma efterarbete?

Prime, ett gäng lobbyister avlönade av den ekonomiska högern, häller miljoner över några inhyrda S-torpeder som reser landet runt och analyserar valkatastrofen; för lite högerpolitik, för lite anpassning, för mycket tjatande om rättvisa, solidaritet och, visserligen marginella, skattehöjningar.

Niklas Nordström, en av konsulterna, drev SSU mot avgrunden. Nu lobbar han för att bereda marken för en partiledare som står nära den politiska och ekonomiska höger han tjänar. Han borde hållas på avstånd.

Bilen fulltankad, torkarbladen bytta, varma kläder, reservproviant i baksätet (julmaten) mobilbatteriet fulladdat, en flaska vatten och ganska gott om tid; jag är beredd att ge mig ut i jultrafiken. Alla goda råd har prickats av, ett efter ett. Oddsen goda för en jul i kretsen av de närmaste.

Vår lilla redaktion önskar alla våra hundra tusentals läsare och sympatisörer en riktigt God Jul.

De som inte håller med oss, eller rent av är oförskämda, plus de som fyller webben med knackiga försök till ironier (herr Lutti, lilla Jenny) tillönskas en lagom Jul.

Mer läsning

Annons