Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

God Jul önskar Ericsson

/
  • Glädje byttes till förtvivlan. I fredags samlades personalen till julfest, på tisdagen fick de besked om att tiden är ute. 856 sägs upp  och med all inhyrd personal är det 1 100 anställda som drabbas av Ericssons nedläggning i Gävle.

Intern-tv blinkar fram budskapet: ”Information kl. 14.00. Obligatorisk närvaro”. En timme senare spreds budskapet vidare; hela fabriken läggs ner. 856 sparkas ut. MBL inleds på torsdag.

Annons

I fredags samlades personalen till julfest, i dag fick de besked om att tiden är ute. Två veckor kvar till jul, en fin dag för Ericsson att förklara fabriken nedlagd, personalen uppsagd, och framtiden? Den får var och en ta ansvar för.

Några få kan kanske fått ett jobb i någon annan enhet, men osäkert hur och när. Vi vet bättre nästa år, för avvecklingen beräknas dra ut på tiden.

Och när fackens företrädare, som avstod julfesten, vädjade om att lägga beskedet efter jul fanns ingen förståelse. Empati, eller varsamhet med anställda ryms inte i Ericssons handbok för uppsägning av personal och nedläggning av fabriker.

Där finns bara kapitel om hårdhet, draperad i viss känslosamhet, lönsamhet och utstationering av produktion dit det är billigast. Som Tallin, och bort i Asien.

Gävle suddas ut från Ericssons karta, men ta det inte personligt, sade Jan Wassenius, tillrest chef med uppgift att lägga ner. Gävle är en bra fabrik, men tekniken har tagit ett väldigt språng framåt och då finns det inga andra alternativ än utraderande. Tungt, men nödvändigt.

Han hade placerat några stationer bakom sig; den ena stor och åldrad. Den var för några dagar sedan en prydnad för Gävle.

Den nya tidens basstation mindre, effektivare och starkare. Lätt att skruva ihop, men inte i Gävle. Att montera ner den här fabriken sparar 500 miljoner, och inför sådan a väldiga ekonomiska vinster står den enskilde jävligt enskild.

Därför detta dystra besked.

Wassenius är förstående men obeveklig, beslutsamheten att lägga ner, avveckla och ställa ut övertaliga på gatan ingår i hans uppdrag. Han var ledsen. Och på torsdag börjar vi mbl-förhandla. Utgången given.

Koncernchefen Carl Henrik Svanberg instämde, för chefer på alla nivåer var det en hård dag. I morgon går de vidare, för de nästan 1 000 som snart är utan jobb börjar ett nytt liv och ett sökande efter jobb som inte finns. Svanberg, på väg mot högre höjder, kan inte lova någonting. Samhällsansvar ingår inte alltför påtagligt i hans uppgifter. Där är absolut cynism viktigare.

De lokala cheferna, tyngda av arbetskamraternas snara utsatthet, hölls utanför, de hade kanske andra åsikter om fabrikens framtid och möjligheter.

Facken, påtagligt berörda och nedslagna, hade ingen tröst att skänka sina medlemmar. De hade, under några månader levt under en fruktansvärd press. De visste, men kunde inte berätta.

Och samtalen, eller förhandlingarna med Ericsson var utstakade från början, ingen lyhördhet, än mindre förståelse. Och då hjälpte det inte att vara ledsen, sade en av de pressade. Att företaget inte kunde presentera några bärande argument ytterligare en börda. Den som ses som övertalig och obehövd kan väl ändå begära att få veta varför?

I förlängningen bara företagsaspekter; Gävle en bra och passande fabrik att lägga ner. 500 miljoner är goda argument, i vilken konjunktur som helst.

Men Sven Otto Littorin, ständigt optimist, lovar att kalla in jobb-coacher och ge arbetsförmedlingen nya resurser, eller om det handlar om omfördelning.

Maud Olofsson ser utvecklingen, och avvecklingen som ”oundviklig”. Ett nedlagt Saab förvandlades, för några månader sedan, till en koncern för utvecklande av vindkraft. Kanske har hon några förslag till ersättning i Gävle? Svenskt näringsliv spår att 70 000 försvinner i olika teknikskiften; väldiga språng framåt de närmaste åren. Tungt för många.

Men nu gäller det för de snart arbetslösa att visa flexibilitet. Om inte kallas de väl till en obligatorisk tremånaders jobbsökarkurs.

Regeringen har inga andra åsikter om arbetsmarknadens möjligheter än Ericsson eller några andra ledande företag; utvecklingen går vidare och Sverige måste hitta nischer som passar vår utbildning och arbetar- och tjänstemannastam; den är flitig, stiger upp tidigt och är öppen för förändringar.

Men Ericsson, som tillbringat två månader med facket, hade inte ens bemödat sig att informera kommunen; Carin Blank var lika överraskad och chockad som alla andra.

För Lennart Sjögren, Kristdemokraternas rastlöse partisekreterare, är det enklare. Han placerar sig som alltid i centrum och sänder ut följande besked:

”Gävle kommuns politiska ledning har ett tydligt ansvar och uppdrag och jag har lyft upp denna mycket viktiga fråga på kommunfullmäktiges sammanträde på måndag”.

Det är Blank, och politikerna, som skall skaffa fram jobben. Så tänker den här regeringen. 

Mer läsning

Annons