Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Google +

Annons

Sociala medier. Vår tids sätt att kommunicera. I dag är mail något som används i jobbsammanhang, privat kommunicerar väldigt många av oss genom helt andra kanaler.

Det har Google plockat upp på. Och lanserar därför en hybrid av Facebook, Twitter, Skype och allt där emellan, kallad Google+.

Går tillbaka och kollar vad det egentligen var jag skrev om Facebook då, 2007, när jag precis hade blivit användare. Jag gillade Facebook, det gör jag fortfarande. För att det är ett fantastiskt arbetsredskap. För att det är enkelt att kommunicera med människor, bygga nätverk och underhålla relationer med människor man tycker mycket om men ändå är väldigt långt ifrån geografiskt. Att bli kamrater på Facebook har sänkt tröskeln för att bli det away from keyboard (AFK), det vill säga när vi inte sitter vid tangentbordet.

Sedan 2007 har så otroligt mycket hänt. I år firar jag två år på Twitter, vilket känns lite märkligt. Det tog trots allt rätt lång tid att finna glädjen i att kommunicera med hjälp av bara 140 tecken. Men på fyra år har vårt sätt att kommunicera med varandra förändrats radikalt.

Smartphones har blivit var mans telefon i högre utsträckning än det var tidigare. Vi kommunicerar hela tiden, över allt. Koderna är inte glasklara, men de finns där. Få svinar runt när de tvingas göra det i eget namn. Samtalsklimatet är civiliserat och städat, den som beter sig som en idiot sticker ut. Mobbare är lika impopulära i sociala medier som i sociala sammanhang.

Då, 2007, skrev jag om att den sociala skiktningen vi ser i samhället i övrigt följer med oss in på Facebook. Så är det tyvärr fortfarande inom sociala medier. För att interagera krävs dator eller telefon och uppkoppling.

Twittertariatet i Sverige består främst av journalister, PR-människor och politiker. Trots att Twitter bland annat gör annars otillgängliga individer synnerligen tillgängliga. Hierarkier finns men är inte lika tydliga tydliga. Den som har något vettigt att säga uppskattas för det oavsett vem avsändaren är i verkliga livet. Monologande är lika impopulärt där som i övriga sociala sammanhang och dialog lika uppskattat.

Och Google+ då? En arbetsveckas användande gör mig inte särskilt imponerad. Känslan som infinner sig är att Google behöver mig mer än vad jag som användare behöver Google+.

Google+ är svåröverskådligt och miljön steril, om än vit och fräsch. Innehållsmässigt erbjuds inte egentligen några andra funktioner än de Facebook nu knutit till sig genom uppköp och samarbeten med bland annat Spotify, Foursquare och Skype. Vad jag ser i Google+ är en kombination av flertalet tjänster som redan finns och som har ett så stort antal användare att det kommer att krävas mycket för att locka över dem till Google+. Och allt handlar om antalet användare i det här sammanhanget. För det hela är lite som den stora frågan när man bjuder in till fest; hur många kommer? Kommer ingen, blir det inte någon fest.

Enligt Svenska Dagbladet ligger den största skillnaden mellan Facebook och Google+ i att man kan dela upp människor i olika kretsar och därmed sortera vad man delar med vem. Det går dock att göra även på Facebook, även om det just nu är bökigt.

Men som en Twitterkamrat sa; Google+ innebär att Facebook nu fått konkurrens, vilket lär gynna användarna. En rimlig analys eftersom Facebooks volym av användare och därmed även deras dominans nu är så ofattbart enorm att det krävs någon som utmanar dem. Det skapar trots allt ytterligare incitament för att utveckla produkten.

I Sverige har Facebook över 4 miljoner användare. I världen runt en halv miljard. Det betyder att du med största sannolikhet kommer att hitta väldigt många av de du vill kommunicera med på Facebook. Twitter sväller också, men här är användarprofilen tydligare.

För att Google+ över huvud taget ska bli en utmanare krävs användare. Och i användarantalet ligger möjligheterna till intäkter. Om man kommer att bli den stora Facebookdödaren är oklart. Försöken att bryta sig in på marknaden har trots allt tidigare misslyckats.

Lyckas man inte har Google inte skapat något mer grandiost än ett modern variant av Stålverk 80.

Mer läsning

Annons