Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Grekland, Italien, USA och vi andra

/
  • Alla har problem. Grekland möter stålbad, Italien tvingas till åtgärder och i USA demonstrerar människor för en värld för alla. Inte bara de med rikedom och makt.

Annons

Riksbanken flaggar för att räntesänkningar kan vara i antågan. Rimligt, givet den ekonomiska instabilitet som råder just nu.

Blickar vi ut i vår omgivning ser vi bland annat ett Grekland och Italien vars ekonomi äventyrar en hel monetär union.

Grekland står inför ett stålbad. Tidningen New York Times rapporterar från landet och möter tidningsförsäljaren Ioannis Plakopoulos, som konstaterar att Grekland och Grekerna nu måste växa upp. Vi måste lära oss att inte fuska eller tillåta att andra fuskar. säger Plakopoulos till reportern. Skattefusket har enligt beräkningar dränerat statskassan på runt 30 miljarder dollar årligen. Pengar som hade kunnat göra större nytta i den gemensamma kassan än i de egna.

I Italien ersätts Berlusconi av Mario Monti, som utlovat besked i dag om åtgärder för att stärka den Italienska ekonomin. Detta efter år av Berlusconi –styre som bidragit till att försätta landet på ruinens brant.

Två länder, mitt i Europa, som skött sina finanser som värsta sortens bananrepubliker. Länder där de som satts att ta ansvar inte tagit ansvar, vilket lett till en ekonomisk situation som ger eko långt utanför de egna nationsgränserna.

Vid presidentvalet 2000 handlade Al Gores främsta budskap om det ohållbara i att sänka skatterna mest för USA:s rikaste procent.

Drygt tio år senare gör de 99 procenten nu uppror. I tisdags rensade polisen upp Occupy Wall Street-lägret i Zucotti Park i New York. Bara för att se människor återvända under onsdagen.

Protesterna är besvärande, inte minst för de med pengar och makt som anser att fattiga är fattiga därför att de vill vara fattiga, som accepterar ett samhälle där working poor, arbetande fattiga, det vill säga människor med jobb som inte går att försörja sig på, är en del av språket och vardagen.

Besvikelsen är stor mot Obama och hans demokrater, men alternativet är än värre. Ser medelamerikanen det?

Vad de ekonomiska klyftorna skapar är social oro, som förhoppningsvis resulterar i en lite bättre värld.

För det krävs dock politiskt ansvarstagande. Och en vilja att hysa tilltro till något helt annat än låga skatter och en marknad som aldrig tjänat någon annan än de rikaste.

Jämlikhet är inte bara ett vackert ord. Det innebär också stabilitet.

Eller som Occupy Wall Street rörelsen uttryckt det;

”We are the 99%, and we want to live in a world that is for all of us — not just for those who have amassed great wealth and power.”

”Vi är de 99 procenten och vi vill leva I en värld som är till för oss alla – inte bara för de som ackumulerat stor rikedom och makt.”

Mer läsning

Annons