Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Guldgossar och offerlamm

Det är midsommar. Tid att umgås. Eller avstå från det. På Facebook skrivs statusuppdateringar om helgen som nästan varje år i pressen kan sammanfattas som bortregnad och söndersupen i Sverige.

Annons

Några avstår från att fira, andra hälsar glad midsommar, någon panikhandlar mat, några jobbar. Jag läser Eva Franchells bok ”Väninnan” och har svårt att lägga den ifrån mig.

I mitt sovrum stod tidigare jämt en trave böcker, eller snarare flera travar som jag brukade kalla för dåligt-samvete-högen. Böckerna jag borde läsa.

Jag har inte kvar de där boktravarna i mitt sovrum längre. I stället står mina böcker i bokhyllan hemma och på jobbet. Jag borde ha läst Väninnan tidigare, men nu är jag nästan glad över att jag väntade, att jag sparade den till midsommarhelgen som ändå som vanligt mulnade bort.

Skeenden under hela mitt vuxna liv finns sammanfattat i Franchells bok. Händelserna av betydelse, organisationer och politiska skeenden som jag läst om från utsidan beskrivs från insidan. Det Perssonska ledarskapet. Det hierarkiska UD. Toblerone-härvan. Toppmötet som föranledde Göteborgskravallerna. Mordet på Anna Lindh.

I Eva Franchells bok finns både kärleken och avsmaken. Avsmaken inför spelet som pågår bakom politiken men som inte är synligt för andra än de få invigda. Kärleken till viljan att göra bättre, att forma ett samhälle, avsmaken inför intrigerna och törsten efter mer makt som fördummar och grumlar politiken.

Franchell är inte bitter och cynisk trots sin resa som inte på något vis framstår som enkel. Snarare är hon saklig och syrlig i tonen. Kanske censurerade hon sig när hon skrev. Kanske inte. Men även om hon gjorde det är resultatet en bok som berättar en historia som bara den som inte bryr sig om konsekvenserna kan skriva, någon som bestämt sig för att stå utanför, som lämnat, som inte har politiska ambitioner, eller som i alla fall inte tänker vara en del av politiken på några andra villkor än sina egna.

När jag stänger boken är jag förnöjt mätt på hennes berättelse om 10 år i regeringskansliet. Ett alldeles fantastiskt sällskap under midsommarhelgen.

Känner stor beundran inför Franchell, hennes öppenhjärtliga och bitvis brutala skildring av de slutna rummen. Boken Väninnan är berättelsen om ett decennielångt Socialdemokratisk regeringsinnehav, om Göran Perssons ledarskap, om skiljelinjerna inom Socialdemokraterna som utgör rågångarna får partiets falanger, om den mycket märkliga institutionen UD, om politikern Anna Lindh, det tragiska mordet och dess juridiska och politiska efterspel.

Men det som fastnar mest är nog Franchells ilska och rädsla efter mordet för att Anna Lindh postumt skulle uppfattas som lättvindig.

Franchells berättelse är förutom en lysande samtidsskildring dessutom ytterligare en i raden av berättelser om villkoren och spelreglerna för Socialdemokratins kvinnor.

Enligt Franchell var Anna Lindh rädd för att bli Socialdemokraternas offerlamm i det fall Ja-sidan skulle förlora EMU-folkomröstningen. Hon skulle offras för att ta udden av kritiken mot partiet och bana väg för Pär Nuder som partiledarkandidat. Vilket inte hade blivit den första kvinnan att offras på det politiska altaret.

Under den tio års-period Franchell berättar om offras kvinnorna på löpande band av partiet och Persson. De är lätta att avvara. Till skillnad från guldgossarna. De kvinnliga politikerna är där, men de är inte med i någon verklig mening. En dramaturgi och verklighet som känns igen även från andra arenor än den politiska.

Det tog över 100 år för det Socialdemokratiska partiet att få sin första kvinnliga ordförande. Något som aldrig handlat om att det inte funnits dugliga kvinnor. Det fanns bara aldrig någon som stod redo att lyfta fram dem på bekostnad av partiets guldgossar. Vare sig de hette Alva Myrdal eller Anna Lindh.

Till sist föll det hela på sin egen orimlighet. Och så blev Mona Sahlin partiets ordförande.

Guldgossar och offerlamm

Mer läsning

Annons