Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hafsverket

/
  • FRA-lagen är ett juridiskt hafsverk. Vilket inte är acceptabelt när det handlar om att reglera verksamhet som riskerar göra vårt privatliv mindre privat.

Annons

I en tid där många kommunicerar lika mycket med sin omgivning via nätet som öga mot öga har FRA-lagen blivit vår tids stora juridiska stridsfråga.

Den generation som fattat besluten om FRA-lagen har inte vuxit upp med msn, mms, sms, facebook och mail. De skrev brev, inte mail. De skickade inte sms, för mobiltelefonen var ännu inte uppfunnen. Därför är det kanske inte heller så konstigt att de politiska partierna initialt undervärderade sprängkraften i lagstiftningen.

För generation kommunikation var inte FRA-lagen en juridisk bagatell. Det borde den inte vara för någon annan heller, och var så inte heller skulle det visa sig när det drev upp till folkstorm inför beslutet 2008.

FRA-lagen och dess utformning handlar om både grundlagsfrågor och integritet. Ett förslag framtaget av en socialdemokratisk regering och genomfört av en borgerlig som det i går röstades om för andra gången, denna gång för att stärka lagens integritetsskydd.

När Svenska Dagbladet granskar försvarsutskottets kunskaper i lagstiftningen ledamöterna själva ska besluta om visar det sig att kunskaperna är bristfälliga. Så här säger Socialdemokraten Peter Jeppsson om sina tämligen undermåliga kunskaper kring FRA-lagen:

”Det är ett jättesvårt område det här. Men våra killar och tjejer är så inlästa så om de tycker att det är ett dåligt förslag, om de säger att vi ska rösta ned det, då gör vi det.”

Världen har förändrats. Men våra beslutsfattare förstår inte riktigt hur. Annars skulle vi inte se riksdagen kontinuerligt korrigera FRA-lagen och behovet av ett starkt integritetsskydd i lagstiftningen ignoreras. Lagstiftningsprocessen som lett fram till FRA-lagen är ett hafsverk, och det accepterar bara den som inte inser vidden av att instifta denna typ av lag.

I sig kan lagstiftning på området ses som ett naturligt steg framåt. En reglering av redan befintlig verksamhet. För signalspaning är i sig inte något nytt. Det är en naturlig del av den underrättelseverksamhet som bedrivs i Sverige och har så varit under lång tid.

Vad som gör det hela problematiskt är just det faktum att FRA-lagen slarvats fram. FRA-lagen version 2.0 är förvisso en uppdaterad version som minskar risken för kränkningen av vårt privatliv.

Men brister kvarstår. Brister som över huvud taget inte ska existera när det handlar om att reglera verksamhet som riskerar göra vårt privatliv mindre privat.

Mer läsning

Annons