Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Håkan Holgersson

Efter Håkan Juholt och bostadsbidragen blev det tyst om Socialdemokratin. Faktum är att det varit väldigt tyst väldigt länge.

Annons

Vilket tyvärr beror på att Socialdemokraterna är ett parti som inte längre har särskilt mycket att säga sina väljare. Det har man inte haft på många år nu.  

Låt oss dock strunta i Håkan Juholt bara för en liten stund. Låt oss tänka att Socialdemokraterna faktiskt är större än både en partiledare och partiledning. Låt oss till och med påminna oss om att politik faktiskt först och främst handlar om just politik. 

Olof Palme sade att politk är att vilja. Men Socialdemokraterna verkar inte vilja så mycket. I alla fall inte så att det hörs.  

Folkrörelsen Socialdemokraterna är död. Kanske går den att återuppliva, men det kommer kräva en förändrad organisationsstruktur, en annan partikultur och en annan politik. Att den numera skadeskjutne Håkan Juholt skulle ha styrkan att bära fram rörelsen till den omstarten är tveksamt. Men Socialdemokratin är faktiskt än så länge fortfarande mer än en partiledare och hans stab och partiledningen. 

Genom åren har jag mött fler besvikna och missnöjda Socialdemokrater än jag kan räkna till. I kommentarsfälten på ledarsidan, på stan, vid köksbord, på lokal, i min inkorg på jobbet, i telefon, på partimöten. 

Och varje sådant möte påminner om att vi är väldigt många som hoppas på något mer än ett parti utan någon egentlig politik. Vi har förvisso hoppats väldigt länge nu, men hoppet är bättre än ingenting alls. 

I missnöjet mot Socialdemokratin finns hopp. För missnöje är något helt annat än likgiltighet och även om missnöje är vad som drivit bort väljarna från Socialdemokratin innebär det också att det finns en möjlighet att åter vinna väljarnas förtroende. 

Även om missnöje finns mot den i dag förda politiken finns trots allt också en tilltro till den Socialdemokratiska ideologin som grund för ett mer rättvist och solidariskt samhälle där varje människa är viktig och varje människa har en plats. 

En röst är förtroende omsatt i handling. En valsedel är ett besked från väljaren om att förtroendet för partiet, dess politik och representanter, är så stort att man vill att detta skall representera henne i de viktigaste beslut som fattas i vårt samhälle.

Men Socialdemokratin som större helhet tycks tyvärr ha glömt bort att val bara kan vinnas genom att bygga förtroende. Att kärnan i verksamheten är ett förtroende och en relation, där människan står i centrum och intresset för henne och hennes vardag är genuint, även under mellanvals år. I den relationen får aldrig makten som relationen kan bygga vara något annat än ett medel för att förbättra samhället och individens livsvillkor. 

Sanningen är den att Socialdemokratin idag är innehållslös. Håkan Juholts resa genom Sverige för att be om ursäkt och återvinna förtroende hjälper möjligen Håkan Juholt. Men knappast partiet. Även om Håkan Juholt lyckas återvinna delar av det förtroende som gått förlorat lider Socialdemokratin fortfarande av en avsaknad av politiska visioner. 

Felen som begåtts efter valet 2010 är många. Den jag-svaga rörelse som i dag är Socialdemokraterna hade en chans till omstart när en ny partiledare skulle väljas. Tyvärr blev det bara till ett bevis för hur ur takt med tiden Socialdemokratin i dag är. Att man inte avser presentera någon ny politik förrän vid kongressen 2013 är ett obegripligt beslut. Det arbetet borde ha påbörjats i samma stund som Socialdemokraterna ännu en gång förlorade valet. Men istället för politik hamnade person än en gång i fokus. Vad som kan rädda Socialdemokraterna är dock inte en person. Det kan bara politiken göra. 

Socialdemokraterna måste skapa en politik för ett nytt folkhem som ser väljarnas vardag för vad den är, som tacklar arbetslösheten, stärker företagande och innovationskraften, som möter behovet av trygghetssystem vi kan lita på, som bygger en klimatpolitik för hållbar utveckling, som skapar jämställdhet, som tätar klyftorna som idag finns mellan människor och som när Sverige genom en bra skola för alla, universitetsutbildningar av klass och konkurrenskraftig forskning. Men Socialdemokraterna har slutat ägna sig åt att tänka stora, långsiktiga tankar. Någon tydlig vision om vilket Sverige man vill bygga och hur man skall bygga det finns inte idag. Det är också Socialdemokratins största problem. Inte Håkan Juholt och hans bostadsbidrag. Men det verkar partiet oförmöget att inse. 

Eurozonen håller på att gå under, i USA demonstrerar folk på gatorna mot orättvisorna, många har redan klivit upp på barrikaderna och fler lär följa. Socialdemokratin försatt möjligheten att visa att ett annat Sverige faktiskt är möjligt i samband med finanskrisen 2008.

Man avstod från att höja rösten och visa att Socialdemokratin är en motpol till de som tror på marknadens förmåga till självreglering, skattesänkningar och socioekonomisk darwinism.  

Nu har möjligheten åter uppenbarat sig, men när världen rämnar runt oss är Socialdemokraterna och dess ledare först och främst upptagna med att be om ursäkt. Istället för att ge människor ett alternativ att tro på. Istället för politik. Person. Istället för visioner. Ursäkter.     

Sverige har sällan i modern tid varit i större behov av Socialdemokratin än vad man är idag.

Men det är Socialdemokraternas ledande skikt för självupptagna för att över huvud taget ha noterat. Och när det nu faktiskt är så, var är alla ni andra? Ni som till skillnad från Håkan Juholt och partiledaningen är de som faktiskt bär partiet? 

Ni kan förändra Socialdemokratin. 

Gör det. Gör det för alla oss som hoppas.

Mer läsning

Annons