Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Haveriutredning efterlyses

/
  • Bilden är från Arbetsmiljödagen 2012. Byggnadsarbetare protesterade utanför arbetsmarknadsdepartementet för bättre arbetsmiljö utan arbetsskador. De lämnade kartonger med 111 arbetshandskar som samlats in till minne av de 111 byggnadsarbetare som dött under de senaste tio åren. Sedan dess har ytterligare 24 byggnadsarbetare dött på arbetet i Sverige.    Foto: Pontus Lundahl

Det är den 28 april. Dödens dag. Denna dag varje år hålls en tyst minut för alla de som dött på jobbet.

Annons

Workers Memorial Day arrangeras den 28 april varje år sedan 1984 för att ”hylla de döda men kämpa för dem som lever”. Och just detta, att samtidigt som vi sörjer de som dött ändå ständigt fortsätta kämpa för en tryggare arbetsmiljö, är något grundläggande. Att inte ge upp. För så länge det fortfarande är människor som blir sjuka, eller till och med dör, på våra arbetsplatser kan vi inte slappna av.

Enligt ILO, FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor, dör årligen 2.3 miljoner människor på grund av olyckor eller sjukdom som kan kopplas till jobbet. Det är en död arbetare var 15:e sekund, värre än alla pågående krig. Så varför pågår inte en gigantisk haveriutredning för att stoppa döden på jobbet? Ni kan gissa svaret: pengar. Schysst arbetsmiljö kostar. Det krävs att arbetsgivaren avsätter en del av vinsten för att stoppa farliga arbetsmoment och köpa in skyddsutrustning. Så, att satsa på arbetsmiljön är inget självklart för alla arbetsgivare, särskilt inte om kunderna struntar i hur arbetarna har det på jobbet.

I Sverige har vi kommit långt. Men vi kan för den skull inte slappna av. Fortfarande dör runt 50 personer varje år i Sverige på sin arbetsplats. Dödssiffrorna går sedan finanskrisen uppåt. Arbetsgivarorganisationer och fackförbund strider om siffrorna. Men sanningen är att dödssiffrorna ökar – om vi räknar med utländsk arbetskraft på plats i Sverige. De räknas nämligen inte in i den övriga statistiken. Bara hittills i år har åtta människor dött på jobbet i Sverige.

Men dödsolyckorna är bara det som syns på ytan. Därutöver finns alla tusentals som inte dör, men som skadas för livet. De som lyft tungt, haft monotona arbetsuppgifter, skötare som attackerats av brukare, byggarbetare som ramlat från höga ställningar, anställda som mobbats på arbetsplatsen. Den senare kategorin talar vi inte så ofta om. Men de är en grupp vi måste se. Det handlar om människor som sjukskrivs på grund av den psykosociala stress som kollegorna utsätter dem för. Vissa av dessa människor tar sina liv. Vi måste se även de arbetare som inte dör direkt, utan som blir allvarligt sjuka på grund av stress och mobbing.

Det här och mycket annat handlade LO:s seminarium "Är det farligt att jobba", som ägde rum i Stockholm 28 april, Workers Memorial Day.

Att en borgerlig regering inte bryr sig särskilt mycket om saker som arbetsmiljö är ideologiskt förståeligt. Men en regering med Socialdemokrater vid makten har betydligt högre krav på sig. Det krävs att den rödgröna regeringen tar ett rejält kliv framåt i arbetsmiljöfrågan. Än så länge har löften varit att anställa 40 nya arbetsmiljöinspektörer och satsa på arbetslivsforskningen. Det är lovvärt. Men det räcker inte.

Det krävs att vi tar nytag. Vi måste ha en nollvision på våra arbetsplatser. Ingen människa ska behöva dö eller bli allvarligt sjuk på grund av jobbet. Inte förrän vi uppnår det kan vi slappna av.

Mer läsning

Annons